Under lås och nyckel!

Den 27 november 1798 utkom från Kunglig Maj:t ett brev om att landets häkten måste förbättras, då dessa förvaringsställen var ohyggliga och osunda. I dessa miljöer utsattes de dömda för långt värre påföljder än vad det egentliga straffet var tänkt att göra.  Hur illa ställt det var kände nog inte många på högre ort till, eller möjligen hade de blundat för det. Men beslutet hade föranletts av en kunglig order om att landets befallningshavare skulle inkomma med berättelser om beskaffenheten på länens häkten.  

Landshövding Cronstedt beskriver i sin redogörelse om slottshäktet i Gävle, att det är ett stenhus i två våningar med tillsammans fem arrestrum, en ”civilarrest”, en vaktmästarbostad och två ovälvda källare av vad det i den ena fanns två luckor till där under varande jordgropar ”som i äldre tider skola haft namn af tjuvkällare och förmodligen använts till förvarings- och pinorum för missgärningsmän”.

Fånghåla i slottshäktet
En av de två fånghålorna, som visas i vår basutställning ”Androm till skräck och varnagel” i slottshäktet. Foto: Sveriges Fängelsemuseum
Arresterna var trånga och kalla, och en instängd fånge ”med tom mage, slarfviga kläder och en halmkärfve att ligga på, kunde icke utan att äfventyra lifvet eller åtminstone förlora hälsan uthärda vinterkölden därstädes”. Landshövdingens frustration lyser igenom, då han nämner att han personligen i 15 års tid bekostat veden för häktet, och menade att kronan från och med nu måste anslå medel för det.

Dessa omnämnda jordgropar var från begynnelsen två matkällare som fogden på den dåvarande kungsgården byggde redan 1553 till förvaring av salt och lax. Det ska då också på området ha funnits ett så kallat fångehus, men var det låg exakt är okänt för oss. Birger Lindroos och Jan Ljungström har i sin skrift ”Slottshäktet som blev Fängelsemuseum” försökt att utröna historiken kring detta och funnit belägg för att det redan på 1580-talet fanns fångar inskrivna i mantalsregistret på ”Geffle Konungs gårdh” och att det byggdes ett nytt timrat fångehus 1593. Men 1621 skriver Ståthållaren på slottet att arresten är i dåligt skick och att det “synnerligen vill och behövas ett fängsel, där man kan behålle skalkar och bovar uti, ty det varit haver, är allt sönderbrutet.” Beviset för det kan utläsas i att flera lyckas rymma därifrån. 1635 rymmer t ex två tjuvar, varav den ena benådad mot att han blev stadens bödel. De “brutto the sigh uth under iorden och sielfue fundamantet, huilket war med murar och stockhaar lackt.” Det är inte belagt när detta häkte togs ur bruk, men troligt är att den omnämnda salt- och laxkällaren under 1600-talets mitt kom att börja användas som en betydligt säkrare förvaringsplats för arrestanter.

Då både stadens och länets befolkning ökade krävdes det ytterligare plats för arrestanter, så troligt är att källaren byggs på med en timrad våning. Slottshäktet visar sig dock bli lika dåligt underhållet och det finns flera magistratsprotokoll från början av 1700-talet som talar för det. Bland annat kräver slottsvaktmästaren Garp husesyn, då ”arrestkamrarna härstädes äro mycket osäkra att hafva fångarna uti”. Troligtvis repareras bara det allra nödvändigaste, för 1720 avgår en skrivelse daterad 19 maj från landshövdingen till Kunglig Maj:t om att sju fångar rymt och att de ”skurit sig ut tvärtigenom timmerwäggen i fångehuset och bortrymbt, oaktadt de suttit i järn och bojor.”

Landshövdingen hade då som nu sitt residens på slottet Gefleborg, vilket började uppföras 1583. Men på samma vis som skedde på slottet Tre Kronor i Stockholm, slarvade en piga med eld uppe på vinden. Året var 1727 och det slutade i katastrof, då hela slottet brann ner till grunden. Elden hade också spridit sig till det bredvidliggande häktet och i all hast fick det utrymmas på sina fångar. Allt blev lagt i aska.

Länshäktet Gävle fasadritning 1732
Slotts- och länshäktets fasad, ritning 1732. Foto: Riksarkivet
Stora investeringar krävdes för återuppbyggnaden och det är först på 1760-talet som vårt nuvarande slott, ritat av arkitekt Carl Hårleman står färdigt. Slottshäktet däremot byggdes upp igen relativt snabbt. De underjordiska fånghålornas källarvalv sätts om och den befintliga stenen återanvänds. Allt stod färdigt 1732 och man kunde då flytta tillbaka fångarna, vilka tillfälligt förvarats i en av slottsflyglarnas källare.
Varför då rubriken ”Under lås och nyckel”? Jo, rent bildligt talar det om hur fängslade  förvarades i underjordiska fånghålor och slottskällare innan vi började hålla de dömda ”bakom lås och bom”.

/Katarina Kallings

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s