Barn i fängelse

I vår utställning ”Hotell Hamilton 2.0” på gamla fängelset har vi i en cell från 1847 en kvinna sittandes med sina två små barn. Hon hette Carin Olsdotter och inkom med sonen Petrus, misstänkt för stöld och fylleri. I cellen föder hon efter tre dygn dottern Maria Eleonora. Hon döms till böter, som hon inte kan betala, vilket då omvandlas till hela 28 dygn på vatten och bröd. Brödransonen var 2 skålpund/dygn. Innan straffet påbörjades har hon fått amma dottern i 30 dagar, sedan sändes båda barnen iväg. Vart de tog vägen går inte att hitta.

Många av våra besökare reagerar starkt över detta och blir också förundrade över att barn fick följa med sina mödrar in i fängelset. Detta var alls inte ovanligt, allra helst som det ju oftast var de allra fattigaste kvinnorna utan ordentlig försörjning som häktades för t.ex. tjuvnad, tiggeri och ”skörlevnad”.  Till vem kunde de lämna sina barn om inga anhöriga fanns i närheten?

Strafflagen från 1864 (§19 moment 24) sade att ”Häktas kvinna, som spedt barn hafver, och kan det ej annorstädes uppehälle och skötsel njuta; då må hon det hos sig hafva och till dess föda undfå hälften emot hvad henne själf bestås.” För andra barn, som inte själva kunde försörja sig, fick enligt ett kungligt cirkulär som utkom redan den 24 nov 1837, inte medfölja sina föräldrar in i fängelset utan hänvisades till fattigvården om ingen annan anhörig kunde ta hand om dem – eller om det inte på orten fanns någon barnhusinrättning.

Jag ville ta reda på om detta efterlevdes, och har därför gått igenom fångrullorna för 1838 på vårt länshäkte. Redan under våren det året hittade jag tre kvinnor som inkom med sina barn.

britta cajsa ersdotter 3 barn 1838.jpg

”Den 5 april 1838 ankommo manspersonerna Magnus Nordström, Lars Olsson, qvinna Brita Cajsa Ersdotter med sina 3:e barn, sönderna Eric och Pehr Wilhelm samt dottern Catharina Lovisa om vilka skrivelse från vederbörande lärer afgått efter förpassning av Kungl Majts Befallningshavare i Uppsala.” De båda männen erhöll efter en tid var sitt respass och beordrades ge sig till sina respektive hemorter Delsbo och Hudiksvall, medan Brita Cajsa Ersdotter och hennes tre barn kvarhölls till i maj för att därefter sändas till Umeå.

”Den 17 april 1838 ankom qvinspersonen Anna Catharina Jonsdotter jemte tvenne barn sonen Olof och dottern Carolina, hvilka för kringstrykande och bettlande i Ljusdals socken gripits, ävensom de innehaft persedlar, hvilka förmodats vara stulna i Rengsjö socken” De noteras även ha flytt från Länsmannen men arresterats igen och av säkerhetsskäl därför förpassats till länshäktet.

Den 20 april finns noterat att barnen Olof och Carolina bortackorderades tillsvidare. Jonsdotter rannsakades sen vid Norrala häradsrätt den 27 april. ”Den 21 maj återkommo barnen Olof och Carolina från sitt logi och samma dag avsändes de till Hernösand.” Den 29 maj sändes Jonsdotter åter till Norrala häradsrätt och hon dömdes då till 12 dygn på vatten och bröd, samt uppenbar kyrkoplikt. Därefter sändes också hon till Härnösand. Förhoppningsvis kunde hon då återförenas med sina barn.

anna jönsdotter med ett spedt barn 1838 (2)

”Den 26 maj 1838 ankom qvinnan Anna Jönsdotter med ett spedt barn från Lingbo, Skog socken, hvilken hos Bonden Olof Olsson begått inbrottsstöld och dervid stulit en fläskskinka, 5 koppar korn och 2 koppar ärtor. Avsänd till Stråtjära gästgivaregård för att därstädes undergå rannsakning för stöld.” Hon dömdes till 8 dygn på vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och sändes sedan till hemorten. Det finns ingen notering om att barnet sändes iväg, vilket måste innebära att hon trots amning sattes på detta hårda straff. En stor påfrestning naturligtvis för både henne och barnet.

Först 1864 med tillkomsten av nya strafflagen (kap 2 §11) stadgades att vatten och brödstraffet inte fick utdömas för havande kvinnor eller för dem som ammade sina nyfödda.

I en författningssamling rörande fångvården från 1892 finns noterat att Generaldirektören för Kungliga Fångvårdsstyrelsen anmärker på att späda barn trots förbudet tillåtits vara kvar med sin mor under häktningstider som varat upp mot ett år. Han menade att lagen endast medgav att barn fick kvarstanna under förutsättning att alla andra alternativ var uttömda. ”Äfven barnets intresse torde fordra det.”

Men detta med barn i anstalt idag då. Inte kan väl det vara möjligt, undrar många?

Jo det är absolut en möjlighet! Lagen säger att intagna kvinnor, med spädbarn upp till en ålder av 12 månader, kan ha sitt barn hos sig i anstalt om det anses vara till barnets bästa. Det gäller då förälderns strafftid är kort, om frigivningen är nära eller om det inte finns någon lämpligare placering för barnet. Kriminalvården och socialnämnden i respektive hemkommun tar beslut i varje enskilt fall.

/Katarina Kallings

XFM_OBJ_2013.5.7 haklapp
Haklapp. insamlad 2013 från KVA Hinseberg.
XFM_OBJ_2013.5.8_b amningskudde
Amningskudde, insamlad 2013 från KVA Hinseberg.

PS: Missa inte de tidigare inläggen här på bloggen, som du hittar via startsidan. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s