Gruvberget – Ett drömfängelse?

Gästinlägg från Lisa Jansson

Student i Masterprogrammet i ABM, Musei- och Kulturarvsvetenskap vid Uppsala universitet. Har under hösten gjort praktik vid Sveriges Fängelsemuseum.

Genom åren har många barn besökt Sveriges Fängelsemuseum. Några av dem har i samband med besöket fått rita sitt drömfängelse: Om du en dag hamnade i fängelse, hur skulle du då vilja att det såg ut? Jag som i övrigt inte är så förtjust i att rita gick genast igång på den här uppgiften, när museets antikvarie Ingrid Miljand berättade om den.

Vilken bra uppgift, även för vuxna! Jag fick mig en nyttig tankeställare, hur skulle jag vilja ha det innanför murarna? När barnen fick rita sitt drömfängelse skulle det finnas ”skålar med godis och läsk”, och gärna en klättervägg i cellen. Kreativt, men helt omöjligt, tänkte jag först. Inte kan det väl finnas utrymme för sådana roliga aktiviteter på ett fängelse? Men jo, fick jag senare veta, det kan det faktiskt! Jag har fått lära mig massor under min tid som praktikant på museet och något som verkligen förvånade mig är att det faktiskt går att leva friluftsliv även som intagen. I alla fall för de som får vistas någon vecka på anstalten Gruvberget.

 

saga
Saga har ritat sitt fängelse både från utsidan och insidan! På utsidan kan vi se stora balkonger, en välkomstskylt och dagens meny. De hjärtformade gallerfönstren hör till fängelsets samlingsrum där fångarna kan umgås, och där folk de känner får komma in. Dessutom får alla i fängelset ha en egen hund!

 

vilma
Om Vilma hamnar i fängelse ska det vara disco där och alla hennes kompisar ska komma och hälsa på. Hon har en säng längst ner till höger och en kista med pengar nere till vänster. En riktigt smart idé är klätterväggen på muren som syns till höger i bild!

Gruvberget är en anstalt i södra Hälsingland dit skötsamma långtidsdömda fångar kan få komma på kurser och umgås med sin familj. Tanken är att familjen ska kunna träffas under mer vanliga förhållanden och leva friluftsliv och bo tillsammans i en liten stugby som, hör och häpna, faktiskt inte omgärdas av vare sig murar eller staket. Och även om där inte finns någon klättervägg så är det nog för många ett viktigt andningshål!

Gruvberget var populärt redan när det öppnade på 70-talet och de intagna fick köa länge för en plats. Vem som helst fick inte åka utan bara de långtidsintagna som hade klarat av en permission utan någon som helst anmärkning. Det var alltså ett stort förtroende att få komma till Gruvberget, och nolltolerans gällde mot såväl narkotika som alkohol (se artikel i Ljusnan 15 sept 1981).

 

2 Kursbyn Gruvberget
Vykort från Gruvberget. Foto Sveriges Fängelsemuseum

Det finns mycket spännande material från tiden när verksamheten på Gruvberget var
nystartad. Då kunde intagna och deras familjer få bo tio dagar på Gruvberget och njuta av promenader, bastubad och kanotturer. Man fick själv ta med sig kläder till barnen, men gummistövlar fanns att låna. Man hade såklart fritid, men större delen av tiden skulle man delta i en kurs av något slag, exempelvis inom i friskvård eller föräldraskap. Eller varför inte testa den under tidigt 80-tal nystartade kursen i lek och dans, med charader och schottis på schemat? Det gällde att välja något man var intresserad av, för schemat skulle man följa och det var obligatorisk närvaro på alla moment. Den som uteblev utan giltigt skäl blev tillbakaskickad till anstalt, vilket mycket riktigt hände under tidigt 80-tal när en deltagare i friluftskursen inte följde med på tisdagens skogsvandring.

 

Kontrollen var alltså stor även på Gruvberget, och ofriheten gjorde sig ibland påmind. Viss kritik framkommer i kursvärderingarna, där någon skrev att tipspromenaden hade för lätta frågor och att gymnastiken var för krånglig. Någon annan efterlyste mer information om hur samhället och riksdagen fungerar och hur man ”vettigt och nyttigt kan utnyttja det man lärt sig när man kommer ut”. Ytterligare en deltagare ansåg att det var lite väl mycket daddande och förmynderi på kursen i samhällsorientering. Mest nöjda verkar deltagarna i friluftskursen ha varit. De fick lära sig om allemansrätten och fotvandra i skogarna i Hälsingland. I kursvärderingen skrev en av dem att Gruvberget var ”en underbar plats att vara på och vistas med familjen”. En annan skrev att det var ”en bra sak för intagna att få vara ute i friska luften och att få känna på en annan sorts sysselsättning, än knarklangning och stöld.” Även solen har dock sina fläckar. På frågan om hur friluftskursen kunde förbättras svarade två deltagare ”bättre väder”.

Gruvberget var och är fortfarande en tämligen unik anstalt och den tillkom inte minst med hjälp av eldsjälar inom Kriminalvården. Ett argument för den här typen av verksamhet är att den hjälper de intagna att komma ”bättre ut”, vilket just är Kriminalvårdens vision och innebär att man efter avtjänat straff ska ha en bättre chans till ett lagligt liv. Ytterligare ett argument är att verksamheten också är för de anhörigas bästa, inte minst barnens. När en förälder är långtidsdömd påverkas ofta hela familjen. Att då ha en möjlighet att umgås med sin mamma eller pappa under mer informella omständigheter med mindre bevakning kan vara oerhört värdefullt.

/Lisa Jansson

gruvberget
Foto: Sveriges Fängelsemuseum

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s