Den slutliga flykten. (Flykter, del 2)

I min tidigare bloggartikel om rymningar, nämner jag att det dessvärre också finns andra vägar som intagna väljer om de inte ser att det finns alternativ. Vi kan kalla det för den slutliga flykten när beslutet om självmord tas. Vi hittar dem som anonyma siffror i statistiken, men vi möter dem också med namn i fångrullorna. Vad som hänt nämns oftast bara som små noteringar i kanten.

Den säkraste källan att gå till är den statistik som Kungliga Fångvårdsstyrelsen/Kriminalvården lämnar till Sveriges Officiella Statistik (BiSOS) och som vi har samlad från och med 1830-talet.

Där hittar vi upplysningar om samtliga självmord på landets anstalter, och vi kan därefter gå in specifikt i fångrullorna för varje enskilt fängelse för att se vilka dessa personer var.

Jag blir djupt berörd över varje fall jag hittar, och förstår att det finns en människa som lidit svårt bakom varje siffra i statistiken. Det första självmordet som jag hittade här på cellfängelset i Gävle, som öppnade 1847, är från 1855 och i fångrullan står:

Sjelvmord begicks den 26 sep av Bergsmannen Pehr Olsson, Torsåker sn, ehuru en förmögen man, blev för stöld dömd till 2 månaders straffarbete. Under sysselsättning med vedsågning i källaren fanns P.O stående på huvudet död i en vattencistern av 1/2 alns djup. Han hade god helsa och en stark kroppsbyggnad. Vid obduktionen företeddes inga sjukliga förändringar.

I årsstatistiken (BiSOS) konstaterades att han varit vid god hälsa och inte uppvisat några symptom på sinnesrubbning, eller att han ”något ovanligt skulle ha lidit av cellstraffet”.

Jag tänker på honom varje gång jag går ner i källaren till de straffceller som användes för just vedsågning.straffcell1 Dörren in till straffcellen i källaren som användes för vedsågning. Foto: SvFm

Bland de många självmord som vi stött på kan nämnas ännu ett som för oss kommit att bli både märklig och väldigt speciell. 2014 hade vi filmteamet bakom ”Det Okända” här tillsammans med mediet Terry Evans. De filmade när han gick runt i båda våra fängelser för att lokalisera energier från osaliga andar. Vi hade bland annat haft stora problem med en dubbelcell på andra våningen i den flygel som vetter ner mot ån, där flera av oss i personalen kände djup olust. Där inne kunde vi knappt stå upprätta utan att ta stöd mot en vägg. Terry kände, ovetandes om våra upplevelser, genast att det fanns något galet i cellen. Han sade att det handlade om en hängning och han nämnde året 1947. Efteråt började jag genast att leta i statistiken, men kunde inte hitta ett endaste fall som stämde in. Jag sökte både framåt och bakåt från det året, men gav upp vid 1917 och konstaterade att vi helt enkelt inte kunde få svar på vem detta var och inte heller om det ens hade skett.

Men så en dag i mars förra året, så ringde det en släktforskare som hade hittat en släkting som skulle ha tagit livet av sig på fängelset och som ville veta mer om det. Vilket år ska det ha varit, blev min fråga? 1907, blev svaret. Jag gick genast till årsstatistiken för det året och där fann jag uppgiften om att hela tio personer då hade ändat sina liv på några av landets fängelser. Två vid Centralfängelset på Långholmen, en på Härlanda, fyra personer vid Stockholms stads rannsakningsfängelse, en i Kronobergs län, en i Västmanland och slutligen en i Gävleborg. Det visade sig vara just på detta fängelse i Gävle och det står noterat:

Slutligen har vid länsfängelset i Gäfle 1907 en bötesfånge, som på grund af bullersamt och oregerligt uppträdande måst öfver natten inneslutas i madrasserad källarcell, därstädes följande morgon, sedan han varit fem dagar i fängelset intagen, beröfvat sig lifvet genom att hänga sig i en af skjortärmarna hopfogad snara.

Den madrasserade källarcellen där han tog sitt liv är belägen under den cell som vi hade problem med. Nu har det blivit lugnt där och vi har under detta år kunnat bygga en ny forskarsal i utrymmet. Det känns extra bra, med tanke på att vår verksamhet på museet syftar till att synliggöra just de intagnas historia. Av hänsyn till hans efterlevande utelämnar jag hans namn.

Det förekommer självmord än idag på både häkten och fängelser, då många interner mår mycket psykiskt dåligt. En klen tröst är att de är få, då varje självmord är ett för mycket och en stor tragedi för alla inblandade. Enligt Kriminalvårdens uppgifter tog under 2014 två personer sina liv på anstalt och två i häkte. Under 2013 inträffade tre självmord i häkte och två på anstalt, och 2012 tog fem personer livet av sig i häkte och två i anstalt.

Kriminalvården skriver här om självmord på anstalter.

Katarina Kallings

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s