Vad sitter i väggarna på gamla Gävleanstalten? B-botten förr och nu.

Sveriges Fängelsemuseum ligger i den f.d. anstalten Gävle, ett cellfängelse byggt år 1847. När du besöker byggnaden idag möts du av trägolv, putsade väggar i jordiga toner och mild väggbelysning. Men så har det inte alltid sett ut.

Hösten 2017 gav vi ut boken Hotell Hamilton, som bygger på intervjuer med personer som har haft en koppling till gamla Gävleanstalten under perioden 1960–1986. Tanken var att i boken också skildra hur byggnaden förändrats under årens gång. Detta fick dock inte plats, så då tillgängliggör vi denna berättelse i bloggen istället!

framsida bok web

På bokomslaget ovan framgår att mycket har hänt sedan anstalten stängde år 1986. På bilden ser vi linoleumgolv, en inbyggd spiraltrappa och klargula väggar, i lysrörens sken under ett nattskift år 1982. Byggnaden stod sedan tom och förföll i många år. I samband med en omfattande renovering i början av 2000-talet skalades många av de lager av, som tillkommit under de 139 år som anstalten var i bruk.

IMG_2928

De arton stora länsfängelser som byggdes från och med år 1846, varav Gävle var nummer fyra i ordningen, hade en T-formad plan med kort administrationsdel och en tvärställd länga med celler.

I den tvärställda längan med celler fanns i tre plan 66 ljusa celler samt 3 mörka celler utan fönster som användes i disciplinärt syfte. Idag är en hiss placerad där dessa låg. B- och c-botten hade öppna golv med balkonger, samt en genomgående spiraltrappa i mitten. År 1885 tillkom den norra cellflygeln med 27 platser, vilket gjorde byggnaden korsformad.

Cellfängelset var byggt för ”vård i isolering”. Fångarna åt, arbetade och sov i cellerna, som var försedda med potta. De fick en halvtimmes promenad per dag, i ensamhet i de tårtbitsformade promenadgårdarna som fanns på fängelsets gård. Byggnaden omgavs av träplank – nuvarande stenmur tillkom under 1920-talet.

B-botten

I detta inlägg ska vi titta närmare på de byggnadsmässiga förändringarna på b-botten, där Sveriges Fängelsemuseum idag driver sin verksamhet. I den södra administrationsflygeln låg direktörsbostaden t.om. år 1919. När fängelsedirektören flyttat ut till den intilliggande direktörsbostaden Slottsbacka, hade han kvar sitt kontor i denna del av byggnaden, där det också fanns – och än idag finns – kontorsplatser för olika former av administrativt arbete.

Julgran på fängelset

Fotograf: okänd

Bilden ovan visar cellavdelningen på b-botten i juletid i slutet av 1930-talet. Från de öppna balkongerna på c-botten hänger det girlanger med träkulor, som målats med guldfärg. De håller upp en takkrona, även den av guldmålat trä som hänger ner mot a-botten. En julgran står på ett underlag som löper över balkongen på b-botten och framför celldörrarna ligger det trasmattor. Även denna bild är tagen nattetid. De intagnas kläder ligger prydligt vikta på pallar utanför celldörrarna, vilket var brukligt då.

XFM_OBJ_2001.1.232

Att girlangen var guldmålad vet vi tack vare att den finns bevarade i museets samlingar.

Perioden 1911–1954, då Gävleanstalten var ett så kallat straffängelse för i huvudsak unga män, minskade antalet platser successivt från 93 till 60. (Det kunde dock vara betydligt fler intagna än så. Under krigsåren, då man hade 55 platser, förekom att medelbeläggningen låg på upp till 110 intagna.)

1920- och 1930-talen innebar en lättnad i isoleringen och en ökad samvaro för de intagna på Gävleanstalten. Vid denna tid installerades även vattenklosetter, bland annat i den avsmalnade delen mellan den tvärställda cellavdelningen och den norra flygeln. Cellfönstren höggs upp till dubbel storlek i den tvärställda cellavdelningen på samtliga bottnar. Tittar man noga kan man tydligt se gränsen mellan det ursprungliga gallret i överkant och det på 1920-talet tillkomna. I den norra flygeln behölls de ursprungliga, små cellfönstren. ”Vård i isolering” avskaffades slutligen år 1946.

IMG_2575

Under perioden som interneringsanstalt för män, 1954–1971, hade anstalten 48 platser för intagna varav fem celler i den norra flygeln var reserverade för häktade. De gamla mörkercellerna användes inte längre, och den som fanns på b-botten kom att förses med en tillbyggnad där en filmprojektor placerades för att möjliggöra filmvisning. Utöver filmvisning innebar det numera gällande ”vård i gemensamhet” att det behövdes fler gemensamma arbets- och fritidslokaler.

Att antalet platser successivt hade minskat berodde på att cellavdelningarna på a-botten och norra flygeln på c-botten hade gjorts om till arbetslokaler. År 1954 lades de öppna golven på b-botten igen. Fem år senare genomfördes detsamma på c-botten.

Kanske var det också någonstans här, eller möjligen redan under 1940-talet, som celldörrarna kläddes med masonitskivor, som dolde såväl bevakningsöga som den matlucka som användes under isoleringstiden. Med tiden tillkom även moderna dörrar och rumsavdelare mellan olika avdelningar och verksamheter.

IMG_0116.JPG

År 1971 ersattes häktet i norra flygeln av ett nybyggt häkte på polishuset i Gävle. På bilden, som togs år 2016, ovan syns ingången till den norra flygeln på b-botten. Efter 1971 började den att användas som en fritidslokal där de tidigare cellerna kom att inhysa bland annat hobbyrum, bastu och gym.

B-botten hade 20 platser i den tvärställda längan med celler. Det tidigare projektorrummet kom att bli en tvättstuga för självförvaltning. De två hörncellerna i den norra delen av korridoren användes som personalexpeditioner. I den östra cellflygeln stod under en period det biljardbord som hade inköpts till anstalten av de intagna under 1970-talet.

I västra cellflygeln fanns TV och några soffor. Spiraltrappan hade byggts in, vilket sannolikt hade skett under de sista decennierna som anstalten var i bruk. När fängelset byggdes var syftet med spiraltrappan att personalen med lätthet skulle kunna röra sig mellan bottnarna. När ”vård i isolering” ersattes av ”vård i gemensamhet” uppstod nya behov av att separera avdelningarna. En f.d. vårdare har berättat om detta.

Det var ju avgränsat med spiraltrappan. Dörren på b-botten var alltid låst och man låste upp om någon skulle upp till c-botten. Så på så vis var det avskärmat. Man kunde inte springa hur som helst upp och ner mellan c- och b-botten. Sen var det ju arbetsplikt så man gick ju ner till snickeriet på morgonen och då var det ju i princip tomt på bottnarna.

0000 B-botten. Foto Birger Lindroos

Foto: Birger Lindroos

Avslutningsvis, en bild på b-botten år 1995 fotat från dess östra flygel mot den inbyggda spiraltrappan. Här hade anstalten sedan länge tömts på inventarier och byggnadens öde var fortfarande ovisst. Lysrören i taket är släckta och flygeln lyses istället upp av tre höga gavelfönster bakom fotografen.

Ingrid Miljand, antikvarie

Boken Hotell Hamilton säljs på Sveriges Fängelsemuseum och kan beställas via info@fangelsemuseet.se. Pris: 220kr (vid frakt tillkommer 60kr).

***

Foto: Sveriges Fängelsemuseum, om inget annat anges.

Referenser:

Ahlberg, Nils: Fängelser i Sverige, kulturhistorisk inventering av äldre kriminalvårdsanstalter, Riksantikvarieämbetet: Sektionen för byggnadsvård, 1986.

Ahlberg, Nils: ”Bevarade cellfängelser 1846–1914”, Byggnadskultur, 1987:1.

Landerholm-Ek, Ann-Charlotte: Om förändring i fängelse – slutrapport från en försöksverksamhet, KVS: Utvecklingsenheten, Rapport nr. 15 1976.

Miljand, Ingrid: Hotell Hamilton, f.d. anstalten Gävle 1960–1986, Sveriges Fängelsemuseum 2017.

SOS (Sveriges officiella statistik), Rättsväsen: Fångvården/ Kriminalvården 1911–1975.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s