Kriminalvården och Försvarsmakten då och nu

En central del av arbetet på Sveriges Fängelsemuseum är att besvara förfrågningar från allmänheten, forskare och verksamheter. I början av året mottog vi en fråga om hur relationen mellan Kriminalvården och Försvarsmakten har sett ut under historiens gång.

I februari i år kom sedan nyheten att Kriminalvården och Försvarsmakten inlett ett samarbete för att stärka de båda myndigheternas kompetens- och personalförsörjning. Kriminalvården vill öka möjligheterna för sina anställda att ha ett deltidsengagemang inom försvarsmakten samtidigt som försvarsmakten stödjer kriminalvårdens rekrytering av medarbetare med militär bakgrund. Med anledning av detta tänkte vi att det kunde passa att berätta något om hur dessa verksamheters föregångare samarbetade förr i tiden.

På 1700-talet börjar de frihetsberövande straffen allt mer att ersätta de äldre kropps- och skamstraffen, som verkställdes offentligt. Då fanns ännu inte fängelser i en modern mening, utan istället kunde man skickas till straffarbete på fästning – landets försvarsanläggningar som var i dåligt skick och behövde förstärkas. Bevakningen sköttes då av militärer som kommenderats till tjänstgöringen.

Varbergs fästning. Foto: Birger Lindroos
Varbergs fästning. Foto: Birger Lindroos

Grunden till våra dagars kriminalvård lades under 1800-talet. Ordet ”vård” kommer in i bilden när ”Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket” byter namn till ”Fångvårdsstyrelsen” år 1859. Under seklets gång kom äldre påföljder successivt att ersättas av frihetsberövande påföljder som verkställdes i de moderna cellfängelser av amerikansk modell som kom att byggas från och med år 1846. Syftet med det frihetsberövande straffet hade numera blivit att omvända brottslingen i avskildhet. Parallellt införs civila titlar och befattningar vid sidan av de militära.

Linköping Lf 1846 - 1946
Det första cellfängelset i bruk. Linköpings länscellfängelse anno 1846
Linköping ca 1915
Interiörbild från Linköping ca år 1915. Fotograf: okänd

Under 1800-talet professionaliseras flera offentliga verksamheter, och även civila samhällsinstitutioner kunde ha militära organisationsmodeller som förlaga vilket bland annat speglas genom de olika uniformer som utvecklades då. De anställda inom exempelvis järnvägen, posten och polisen började få enhetliga tjänstedräkter. De manliga vaktkonstaplarna och de kvinnliga vaktfruarna inom fångvården bar dock tjänstedräkter med olika förlagor. Den manliga personalens uniform, modell 1888, hade en klart militär förlaga. Vaktfruarnas tjänstedräkt påminde istället om sjuksköterskedräkten.

Personalen vid Kristianstad länscellfängelse, anno 1846. Foto från tidigt 1900-tal. Fotograf okänd.
Utöver de rent yttre likheterna mellan fångvårdens och militärens manliga personal modellerades eller övertogs organisation, titulatur, disciplinstadgor och regelverk samt dagliga rutiner av militära förebilder. Men det såg olika ut beroende på om det rörde sig om fästningsfängelser, straff- och arbetsfängelser eller centralfängelser – som kunde vara större, enkönade enheter med både inre och yttre bevakning, i förhållande till de moderna länsfängelser och kronohäkten som var mindre enheter med färre anställda som dessutom verkställde ”vård i isolering”, det vill säga att de intagna hölls avskilda från varandra dygnet runt.
Svartsjö tvångsarbetsanstalt i bruk från 1891. Foto från 1902. Fotograf: okänd

 

När ordningen med inre och yttre bevakning försvann från de större enheterna mot slutet av 1800-talet avskaffades de militära kommenderingarna parallellt med en omfattande nyanställning av vaktkonstaplar.

År 1911 genomfördes en stor omorganisation inom fångvården som ytterligare ökar distansen mellan verksamheterna, bland annat genom ett beslut om titeländringar som trädde i kraft samma år. I den samtida personaltidningen ”Vård och vakt” kan man läsa en insändare från en irriterad medarbetare som upplevde att det fanns en ”titelsjuka” inom fångvården: ”Allt befinner sig fortfarande i ett tillstånd af gammal militärhumbug”. Personen skrev vidare att ”nutidens folk” anser att det är ”absolut förkastligt att militära titlar ska göra sig gällande vid civila verk”.

Men även på 1800-talet hade man ett behov av samverkan av arbetsmarknadsskäl. Istället för dagens syfte, som bland annat handlar om att få ut unga i arbete, handlade det för över 100 år sedan om att hitta nya arbeten för före detta militärer. Utöver fångvården började många av dem att arbeta inom det nya polisväsendet som grundades år 1850.

Ingrid Miljand, antikvarie

Referenser:

Berg, Olof P. 1993: Fångvårdens vapen, Kriminalvårdsstyrelsen.

Larsson, Marianne 2008: Uniformella handlingar. Hierarkier och genusrelationer i Postens kläder 1636–2008, diss., Nordiska museet.

Nilsson, Roddy 1999: En välbyggd maskin, en mardröm för själen. Det svenska fängelsesystemet under 1800-talet, diss., Lund University Press.

Vård och Vakt, 1910–1911.

Kriminalvården: https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/nyheter/2018/februari/nytt-samarbete-starker-rekrytering/, läst 2018-03-01.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s