Del 2:2 Fästningsfånge nr 49 Sandberg

Här kommer fortsättningen på berättelsen om Carl Theodor Sandberg, som går att läsa från början här.

Från Citadellet i Landskrona frigavs Carl Theodor Sandberg i april 1842. Han lyckades nu hålla sig undan rättvisan i knappt två år, för i mars 1844 skrivs han in ännu en gång i fångrullan på länshäktet i Västerås. Intressant är att han då sitter häktad tillsammans med Carl Peter Strandberg, som han rymde tillsammans med redan 1836. De är misstänkta för att tillsammans ha begått flertalet stölder och ställs båda inför både Norbergs och Tiunda häradsrätter, där de döms för 4:e resan stöld att straffas med 40 par spö, undergå uppenbar kyrkoplikt och sedan livstids fästningsarbete.

Värdet av det stulna var satt till 29 riksdaler 24 skilling banco, vilket omvandlat enligt dagens konsumentprisindex kan värderas till ca 3500 kronor.

Strandberg sänds 1845 till Landskrona fästning. Där framlevde han sina dagar fram till sin död 1864. Sandberg däremot blir kvar några år till på häktet i Västerås. Varför går att utläsa i fångrullorna och i flertalet kämnärs- och slotträttsprotokoll för dessa år. För det första attackerar han och sårar stadsvaktmästaren som ska verkställa den ådömda spöslitningen i februari 1846. Den kunde verkställas först i maj samma år.  Månaden innan överföll och sårade han också en fångvaktare under ett rymningsförsök. Han fängslades då med ett black. Men den uppenbara kyrkoplikten, som han ska undergå i Västerås Domkyrka vägrar han hårdnackat till. Han ställs inför rätta flertalet gånger för detta och döms vid två tillfällen till vatten- och brödstraffet för sin vägran. Under våren 1847 ger man slutligen upp försöken att få straffet verkställt och det står noterat i fångrullan att han den 8 mars blev ”utförpassad över Örebro till Carlstens fästning att i det ådömda arbetet inställas.”

Det är svårt för oss idag att förstå de bakomliggande faktorerna till varför han vägrade att ställa sig i kyrkan och genomgå den ritual som den uppenbara kyrkoplikten innebar.

Kyrkoplikten återgick på en medeltida tradition om grova brottslingars uteslutande från gudstjänsten och former för återupptagande i gemenskapen, och åtföljde de flesta grövre brott. Det handlade om en form av offentlig bikt, där en brottsling ångrade sin handling och därefter blev förlåten och återupptogs i sin församling. Den innebar att man inför sockenborna i den församling där man bodde, gick upp på pliktpallen under den allmänna gudstjänsten, erkände sin skuld och betygade sin ånger, varefter den brottslige sedan formellt fick förlåtelse och återupptogs i församlingen. (Utdrag från Wikipedia)

Kanske ansåg han sig oskyldigt dömd. Eller fanns en skam och rädsla hos honom att ställas inför Gud den allmäktige? Möjligen var han panikslagen över tanken att få tillbringa resten av sitt liv innanför fästningens höga murar och då kan hans handlande helt enkelt ha varit en strategi för att skjuta den oundvikliga transporten till Marstrand framför sig. Frågor som vi dock aldrig kommer att få några svar på.

Carl Theodor Sandberg anländer till den fruktade fästningen Carlsten i Marstrand den 25 mars 1847. Resan som tagit 17 dagar kan inte ha varit särskilt bekväm, då den hade skett med häst och vagn, och med många stopp på vägen för vila för både hästar, fångförare och fången. Troligtvis hade han också varit tungt fängslad med både järn och black, då han var känd som en våldsam och notorisk rymmare.

Carlstens fästning

Carlstens fästning. Foto: Bebyggelseregistret RAÄ.

Ännu en notering står att läsa i fångrullan från Västerås:

”1848 25 mars ankom rapport från herr kommendanten på Carlstens fästning därom att Sandberg 5 mars 1848 i Carlstens slottskyrka undergått den honom genom Kunglig Majt:s nåds utslag i januari 1847 ådömda uppenbara kyrkoplikten.”

Hur livet på Carlstens fästning var för Carl Theodor är svårt att besvara, då de bevarade kyrkoböckerna därifrån är bristfälliga. Men en liten anteckning finns noterad att han 1854 flyttas till Skansen Kronan i Göteborg.

Flytten till Skansen Kronan var en temporär lösning inför Carlstens fästning nedläggning 1855. Carl Theodor flyttades tillsammans med 200 andra fångar därifrån på två stora pråmar, tungt bevakade av soldater. En av de andra fästningsfångarna som flyttades till Skansen Kronan var den redan då beryktade stortjuven Carl Fredrik Lilja, och han omnämner sin vistelse där samtidigt med Sandberg i sin självbiografi att det där till en början var ”kallt, tråkigt och ohälsosamt”.

Men de kom att trivas mycket bättre där än på Carlsten. – Bättre utsikt var det också, enligt Lilja. De 200 fångarna sattes i arbete och fick bygga en stor tygförrådsbyggnad på Lilla Otterhällan. Men redan 1855 flyttas fångarna successivt därifrån och Carl Theodor Sandberg placeras då på Nya Älvsborgs fästning. 1858 sänds de andra kvarvarande till fästningarna i Landskrona, Kristianstad och Nya Älvsborg.

Carl_Fredrik_Lilja
Foto: Carl Fredrik Lilja. Självbiografin ”Den beryktade lifstidsfången Carl Fredrik Liljas märkvärdiga lefnadsöden, djerfva stölder och många äfventyr så väl hemma som i främmande land”, såldes i flera upplagor fr o m 1859.

Det är i de utförliga fångrullorna från Nya Älvsborg som Sandbergs liv delvis har kunnat spåras både bakåt och framåt i tiden. Många gånger hjärtskärande läsning, då Sandberg och hans medfångar på fästningarna i det stora hela uppvisar samma levnadshistoria. Oroliga själar, uppvuxna under mycket knappa omständigheter i egendomslösa familjer, där utsikterna till försörjning var minimala. Socioekonomiskt tillhörde de alla en grupp i samhället som slagits ut pga rådande lagar om laga försvar, de stora jordbruksskiftena som marginaliserade de jordlösa – och det i en tid innan industrialiseringen av landet slog igenom och med den en större efterfrågan på billig arbetskraft.

Carl Theodor Sandberg Nya-Älvsborgs-fästningsfängelse-O-DIIIa-3-1863-1866-Bild-56-Sida-49
Foto: Stamrullan (Nya Älvsborgs fästningsfängelse (O) DIIIa:3 1863-1866, Arkiv Digital.

I stamrullan, som har renskrivits i utdrag och fått lätt moderniserad stavning, går att utläsa:

Fol 49 No 49 Carl Theodor Sandberg

Ankom den 28 juni 1855 förpassad från Skansen Kronan

Född 1810 den 31/7 i Lilla Klingsbo, Stora Skedvi socken, Skedevi härad och Stora Kopparbergs län. Har ljusbruna hår och ögonbryn, blå ögon, ett ärr över vänstra ögat, rak spetsig näsa, smärt växt, blekt långlagt ansikte, ett ärr efter sabelhugg på yttre sidan av vänstra handen och dito efter ett hugg på högra foten. Är 5 fot 6 ¾ tum lång. Glasmästare gesäll – ogift. Senast skattskriven i Västerås 1844.

Undergångna bestraffningar, skälen därtill och tiden när:

å Carlsten

1847 25/6 – 4 dygns mörk cell för det han olovligen utbjudit 1 par byxor.

1848 5/3 – undergått kyrkoplikt

1851 27/5 – 25 prygel för brännvinslangning

” 23/9 – rymt från fästningen, men ertappad följande dag.

” 25/9 – 40 prygel och 3 månaders black för rymningen, för sjuklighet intagen på sjukhuset

1852 21/1 – Tillfrisknad och från sjukhuset utskriven, kunde Sandberg enligt läkarens intyg icke undergå prygelstraffet utan istället i mörk cell 2 dygn.

å Ny Älvsborg

1859 3/1 4 dygns mörk cell för fylleri och oljud.

1863 d 24/8 – 6 dygns ljus cell för olydnad och opassande uttryck om arrestanterna.

Hälsotillstånd och arbetsskicklighet: Mindre arbetsför. Stenhuggare och murare.

Det fanns också intressanta noteringar gjorda om att Carl Theodor blev benådad från sitt livstidsstraff 1866. Försök hade gjorts redan två år tidigare, när en hemmansägare Adolf Carlsson på Hisingen ansökt om nåd för honom, mot att ta honom i tjänst. Men då blev det avslag. Anledningen till att det ändå blev en frigivning var troligtvis att Nya Älvsborg läggs ner samma år och att det är många fångar som då måste placeras om till andra fängelser. De kvarvarande 77 fästningsfångarna vet vi transporterades till det nyuppförda Centralfängelset i Karlskrona

Denna tid i Sveriges fångvårdshistoria är intressant, då det under 1800-talets andra hälft hade byggts så pass många nya cellfängelser att man börjat klara av att fasa ut de gamla fästningsstraffen. Men trycket var enormt, då vi i landet hade tusentals med människor som dömts till långa strafftider eller helt enkelt var försvarslösa, och de måste alla härbärgeras någonstans.

BiSoS 1859
Bidrag till Sveriges Offentliga statistik. Kungliga Fångvårdsstyrelsens underdåniga berättelse för år 1859, sid 6 Källa: SCB

Med förhoppningen om att det skulle sluta lyckligt för Sandberg i och med hans frigivning, gjordes en efterforskning av honom i husförhörslängderna för Rödjan i Lundby socken, dit han ska ha flyttat. Men det visades sig att den noteringen var felaktig. Istället var det till Rödjan i den bredvidliggande socknen Björlanda som han kom till 1866. Han rymde därifrån samma år, och där slutar alla spår efter honom.

Benådad lifstidsfånge
”Benådad lifstidsfånge. Rymd ur tjenst 66” Källa: Arkiv Digital, Björlanda-O-AI-6-1861-1867-Bild-153-Sida-145

Vad hände sedan? Gav han sig rastlöst åter ut på vägarna igen eller lyckades han kanske utvandra till Amerika? Under sina år på Nya Älvsborg bör han ha sett åtskilliga skepp som börjat segla mot Amerika, och med människor ombord som inte såg någon annan utväg än att söka sig en bättre framtid någon annanstans än i Sverige.

Författare: Katarina Kallings

Källor:

De källor som inte omnämns i texten kommer från Arkiv Digital och Riksarkivet SVAR:s digitaliserade fångrullor från de omnämnda anstalterna, husförhörslängder från de orter Sandberg var skriven i, liksom domprotokoll från slotts- och häradsrätter.

Digitaliserade och sökbara tidningar går att hitta via KB:s hemsida

2 reaktioner till “Del 2:2 Fästningsfånge nr 49 Sandberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s