Fästningsfånge nr 49 Sandberg – En man som många andra. Del 1:2

I vår forskning på Fängelsemuseet möter vi bland mycket annat ett oändligt antal namn på personer som suttit fängslade både här i Gävle och på övriga platser runt om i Sverige. Okända människoöden som vi skulle vilja veta mer om. Vilka var de, hur tänkte och kände de? Hur såg de ut och hur genomlevde de sina liv? Varför hamnade de inför rätta och vad var det som gick fel? Var det av egen förskyllan eller olyckliga omständigheter som gjorde att det gick som det gick. För att överhuvudtaget kunna få svar på några av alla dessa frågor krävs mycket möda, men framför allt tid att lägga på att utforska arkiven.

I det tidigare blogginlägget ”Fragment från en kasserad historia” berättas kort om mannen Sandberg som i mars 1838 på Gävle slottshäkte blir påslagen en så kallad järnklädning efter att ha försökt att rymma. Den uppgiften finns i en redovisning över de arbeten som en smed utförde under året. Nyfikenheten blev stor på vem denne Carl Theodor Sandberg var, och nu har extra tid lagts på att forska vidare på honom – med det uttalade syftet att försöka teckna en klarare bild av hans levnadsöde och den tid han levde i. Hans historia kommer här.

NM.0065144A-B
Den järnklädning som Sandberg kan ha burit i slottshäktet. Två finns registrerade i en inventarieförteckning på slottshäktet från 1866 (I SvFm:s arkiv). Båda är skänkta till Nordiska museet, dock okänt vilket år.

I fångrullan står noterat att Sandberg ska sändas åter till slottsrätten i Västerås under våren 1838, misstänkt för stölder på flera håll i Västmanland. Samma dag som han ska sändas iväg med fångtransporten kommer smeden och slår av honom järnklädningen, men ersätter den med ett enklare träblack. Han har då suttit fjättrad närmare två månader med omkring 40 kg järn runt sin kropp. Mycket riktigt återfinns han i fångrullan för länshäktet i Västerås och det visar sig där, att det inte var första gången som han var i klammeri med rättvisan. Ej heller den sista.

Carl Theodor föddes den 31 juli 1810 på Stångils i Lilla Klingsbo, Stora Skedvi socken i Dalarna. Namnet Sandberg får han först efter att hans far soldaten nr 279 Anders Samuelsson Rännare, tar avsked och byter namn till Sand, senare ändrat till Sandberg under 1820-talet. Modern hette Anna Fahlstedt och hon dör bara 37 år gammal av vattusot. I husförhörslängden finns noterat att Anna är oäkta dotter till Anna Thoresdotter Hedman, som också finns boende i hushållet. Carl Theodor är bara 13 år när modern dör och hans lillasyster Gustava 6 år. I husförhörslängden syns att moderns död 1823 splittrar familjen. Carl Theodor flyttar året efter till Hedemora och blir där lärling hos Glasmästare Carl Pomp. Hans lillasyster Gustava stannar med sin far, och de flyttar först vidare inom socknen och sedan följer de 1825 efter Carl Theodor till Hedemora. Mormodern Anna, då sjuklig och fattig, lämnas kvar på gården Stångils där hon tjänat som piga.

1:a och 2:a resan stöld

Carl Theodor rymmer ifrån Hedemora redan efter ett år och tar arbete som dräng i Fors, Torsåker. Men därifrån försvinner han ännu snabbare, och enligt egen utsago ska han ha uppehållit sig passlöst under flera år huvudsakligen i Gävleborg. Första gången myndigheterna får upp ögonen för honom är 1829, då han häktas i Falun. Han är då som 19-åring misstänkt för stöld och ställs inför rådhusrätten. Där döms han till 28 dygn på vatten och bröd för 1:a resan stöld, men då han saknar laga försvar och inte kan styrka att han har försörjning, förpassas han så som försvarslös till Södra Korrektions-inrättningen på Långholmen i Stockholm.

Om laga försvar och kravet på respass har vi skrivit om i blogginlägget ”Kriminaliserat tiggeri”.

Från Långholmen släpps han 1833. Redan samma år kommer nästa dom, då för 2:a resan stöld i Västerås. Straffet blir hela 40 par spö, vilket avtjänades vid en skampåle troligtvis intill slottet i Västerås där länshäktet också var inrymt.  Då han var försvarslös sändes han efter verkställt straff ånyo till Långholmen.

1835 är han ute därifrån igen. Men det dröjer inte länge innan han återigen sitter häktad i Västerås för flertalet misstänkta stölder och försvarslöshet. I fångrullan finns en anmärkning noterad och det visar sig att han, till skillnad mot det senare misslyckade rymningsförsöket i Gävle 1838, lyckades med detta. Det gick ut en kungörelse i flera av rikets tidningar om händelsen.

https://tidningar.kb.se/2811213/1835-12-09/edition/147682/part/1/page/1/?issue_id=kb%3A312175&sequence_number=1&q=%22carl%20theodor%20sandberg%22
Kungörelse i Stockholms dagblad den 9 dec 1835. Källa: Kungliga Biblioteket

Enligt anmälan av konungens befallningshavare i Västmanlands län har arrestanterna Carl Theodor Sandberg och Karl Petter Strandberg fredagen den fjärde i denna månad på eftermiddagen fått tillfälle att rymma undan en slottsknekts bevakning vid länshäktet i Västerås; och förmodas att dessa arrestanter vilka skola tagit vägen antingen norrut åt Bergslagen och Dalarna, eller över åt Stockholm, förövat den inbrottsstöld som påföljande natt blivit begången hos arrendatorn Snäll i Bjärby nära Västerås och varvid följande bortstulits nämligen;

En svart grå klädsel rock med tvenne rader hornknappar pressade i form av siffran 8, svart kalikå till foder i skörten och grått lärft i livet, en filthatt, något nött, med band och spänne, ett par något nötta stövlar, ett par nya svenska skor, en mörkblå, med svart foder och i livet med vit buldan fodrad klädesrock […] ett parti rågbröd i runda kakor, en bytta med fyra marker istersmör, samt några stycken blodkorvar […]

Sandberg uppgives vara 25 år gammal, medelmåttig till växten, med ljus knollrigt hår, ljuslätt ansikte, blå ögon och mörka ögonbryn, samt vid avvikandet varit klädd i mörkblå vadmalspäls, fodrad med vita skinn och försedd med tvärsidor och en knapprad. […]

I övrigt är den upplysning meddelad, att Sandberg varit i murarlära och kan spela fiol, samt att Strandberg varit smedslärling.

I fångrullan noteras att Slottsknekten Asplund får bära skulden för att de lyckades rymma.  Sandberg och Strandberg ertappades båda den 9 dec i Tillberga socken och återfördes då till häktet. De båda tog inte lärdom alls av detta, utan lyckas några månader senare ännu en gång att rymma. Då under dramatiska former tillsammans med tre andra fångar. I Post- och Inrikes tidningar den 16 mars 1836 beskrivs händelseförloppet:

Västerås 14 mars.  Klockan omkring nio igår afton under det slottsvaktmästaren med tvenne fångknektar var sysselsatta med den vanliga visitationen i härvarande länshäkte, blev de av arrestanterna med våld överfallna och vaktmästaren farligt i huvudet sårad. Ibland de fem arrestanter, som sålunda med våldsam hand, sedan de krossat vaktens medhavda handlykta, i mörkret beredde sig tillfälle till flykt, blev tvenne genast i staden ertappade och gripna, förnämligast genom varvstimmermannen Forssells mod och beslutsamhet, att, fastän sårad med flera knivstyng kvarhålla dem till dess hjälp ankom;  men de 3:ne övriga, som alla är grova brottslingar, har ännu inte blivit återfunna; nämligen Anders Svensson Rask, Carl Peter Strandberg och Carl Theodor Sandberg för vilkas ertappande nödiga åtgärder är vidtagna; och kommer rannsakning om denna tilldragelse att ske.

Då ju Sandberg också var misstänkt för stölder i Gästrikland sändes han – efter att ännu en gång ha hittats när han var på rymmen – fram och åter mellan Gävle och Västerås.

3:e resan stöld

Rättsmaskineriets kvarnar malde långsamt, så först 1838 döms han för 3:e resan stöld och 2:a resan inbrott, samt för det han varit våldsam mot vaktbetjäningen vid rymningen, till 40 par spö och att stå uppenbar kyrkoplikt i Västerås domkyrka en söndag. Han dömdes också till att därefter sändas till Malmö fästning för resten av sitt liv. Domen underställdes dock Svea Hovrätt och Kunglig maj:t, vilken lindrade strafftiden till 3 år och han sändes då istället till Landskrona fästning. Carl Theodor var 29 år gammal då han anlände till Landskrona.

Citadellet i Landskrona
Citadellet i Landskrona. I bruk sedan 1549. Fästningsfångar placerades här från och med början på 1700-talet. De livstidsdömda fr o m 1827. En särskild fängelsebyggnad tillkom på 1860-talet, då också den östra rundeln byggdes om till cellfängelse. Under 1900-talets första hälft användes citadellet som tvångsarbetsanstalt för kvinnor fram till 1940, då militären tog över. 1945 inrättades där en flyktingförläggning. Foto: Sveriges Fängelsemuseum.

Fortsättning följer. I del två av denna historia kommer vi att få möta Sandberg och hans vidare öde från och med att han släpps fri från Citadellet.

Författare: Katarina Kallings

En reaktion till “Fästningsfånge nr 49 Sandberg – En man som många andra. Del 1:2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s