Isolerad smittspridning

Livsfarliga och dödliga sjukdomar har alltid prövat mänskligheten, men kunskapen om hur dessa sjukdomar uppkommer och sprider sig har avsevärt förbättrats under de senaste hundra åren. Vi har idag mediciner som räddar miljontals liv varje år och många kan vaccineras i förebyggande syfte mot svåra virussjukdomar. Men nya virus uppstår hela tiden och vi står helt oskyddade mot vissa av dem. Coronaviruset som nu dödar långt många fler än vanliga influensor har fått världens ekonomier att rasa samman, paradoxalt eftersom vi idag vet hur vi ska agera för att hindra smittspridning. Det vi tagit för givet i vårt umgänge med andra människor och hur vi rör oss och reser över hela världen, gäller inte längre.

På Sveriges Fängelsemuseum har coronavirusets snabba smittspridning resulterat i att alla visningar och kommande evenemang ställts in på obestämd tid. Museets utställningar hålls dock tillsvidare öppna  (skrivet 2020-03-26). Vi stänger inte igen, men ställer om och försöker nu än mer nå ut med annat är fysiska möten. Detta blogginlägg är ett exempel på det.

Hur har man i våra fängelser tidigare agerat för att hindra smittspridning och hur agerar Kriminalvården idag?

Många olika farsoter har tagit sig innanför fängelsernas annars så slutna murar. Tuberkulos, eller lungsot som den kallades tidigare, är en sjukdom orsakad av en bakterie. Tack vare ökad hygien och att vi inte längre är lika trångbodda, är tuberkulosen idag inte spridd i Sverige. Men miljontals människor har historiskt drabbats och dödligheten var mycket hög. I 1700- och 1800-talets spinnhus, fästningar och häkten, där fångarna vistades och sov tillsammans under långa tider, var smittspridningen mycket hög.

Smittkoppor var ett luftburet virus och extremt smittsamt. Det var vår dödligaste epidemi före 1950. Genom en massiv vaccinationskampanj i slutet av 1970-talet utrotades allt virus i världen, men skulle det plötsligt börja spridas igen står alla under 35 år helt oskyddade. På länsfängelset i Gävle spred sig smittkopporna år 1866 och läkaren skriver i en rapport till Kungliga Fångvårdsstyrelsen om hur de gjorde för att hindra smittspridningen:

Smittkopporna utbröt på fängelset i januari hos en för barnamord inkommen piga från Hille socken där smittkoppor varit gängse. Hon blev då genast förflyttad till det s.k lilla sjukrummet, där hon blev vårdad och tillfrisknade vid månadens slut då hon kunde återtaga sin förra cell. Den 30:e insjuknade åter en fånge, som då blev flyttad till nämnda sjukrum.

Den 13 februari insjuknade 2:e fångar, då på mitt förslag ./…/. det gamla fängelset med 6 celler fick inredas till koppsjukhus under särskild bevakning ./…/. Våra förhoppningar blev svikna, då för en dag inte mindre än 11 fångar blev till fängelset införpassade och fångantalet ökades till 73. Då nya fängelset inte äger mera än 66 celler, så måste de lediga cellerna på gamla häktet även begagnas.

./…/. Då i slutet av februari ända till den 8 mars sjukdomen fortfarit och sjukantalet uppgått till 15, så var utrymmet otillräckligt på gamla fängelset varför 5 celler utseddes på nya fängelset till sjukceller uti översta våningen där fönstren i korridoren dag och natt stått öppna och rökningar med tjära företagits flera gånger om dagen i nedersta korridoren, då ångorna härav dels till någon del fått intränga i alla celler och sedan utgå igenom de ovannämnda öppnade fönstren.

Behörig väderväxling har blivit underhållen på båda fängelserna och alla sjukcellers golv jämte korridorernas har flera gånger om dygnet blivit bestänkta med klorvatten. Natten till den 4 mars uppgick kölden till -24 grader då man observerade att de därefter insjuknade hade särdeles lindriga smittkoppor (5 sjuka) och att sjukdomen alldeles upphörde från den 8 mars.

Vid månadens slut fanns intet sjukdomsfall och glädjen var stor över befrielsen från denna svåra epidemi, men då dessa rader nedskrives (den 4 april) har ett nytt sjukdomsfall inträffat och en fånge har på hemresan från rannsakningen insjuknat i smittkoppor och vårdas under bevakning i Skogs socken 5 mil från Gävle.

Carl August Baeckström

carl august Baeckström beskuren

Vi har i ett tidigare blogginlägg av Viktor Englund berört hur hårt ”Spanska sjukan” slog mot fångvården 1918. I personaltidskriften ”Vård och Vakt” lyfte man då särskilt förhållandena i Gävle.

Vid straffängelset i Gävle har man genom spanska sjukan kommit i en ganska prekär situation. Av de omkring 230 fångarna ligga ett 100-tal sjuka, en del ganska svårt. Värre är emellertid, att bevakningspersonalen är ännu sjukare däran. I torsdags var ungefär 5/6 av personalen insjuknad, bland dem fängelsedirektören, vadan det varit förenat med synnerligen stora svårigheter att upprätthålla tjänstgöringen. För de sjukas vård har en sjuksyster måst anlitas.

Direktör Enström
Henrik Enström, fängelsedirektör i Gävle 1912-1929. Foto: Länsmuseet Gävleborg XLM.CLP003318 (beskuren)

I ”Vård och Vakt” skriver man samma dag också:

Att inte mindre än nio av bevakningspersonalen vid fängelset i Gävle äro lediga på grund av spanska sjukan. Intet av rikets fängelser har häller varit proportionsvis så överbefolkat som nämnda fängelse. Visserligen äro förhållandena svåra vid alla rikets fängelser på grund av den ständigt ökande brottsligheten i landet. Men litet jämnare fördelning de olika fängelserna emellan torde utan större svårigheter kunnat äga rum. Nu har emellertid fångvårdsstyrelsen förordat att de fångar från Göteborgs och Bohus län som förut skickats till Gävle skall avtjäna dem ådömt straff vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping. Kanske kan detta göra någon lindring i de olidliga förhållandena vid Gävlefängelset.

Tittar vi på hur Kriminalvården gör idag för att hindra spridningen av Corona, kan även en lekman förstå att de inte skulle flytta intagna från en anstalt där smitta finns till en annan med stor risk att också de intagna på den anstalten skulle bli sjuka.

Nu har det på landets kriminalvårdsanstalter och häkten införts hårda restriktioner med bl.a. besöksförbud och stopp för permissioner om de inte är absolut nödvändiga. På Kriminalvårdens hemsida står att läsa att:

En smittspridning inne på våra anstalter och häkten skulle kunna leda till hög sjukfrånvaro hos medarbetare och därmed stora svårigheter att lösa säkerhets- och omvårdnadsuppdraget på anstalt och häkte med smitta.

Kriminalvårdens klienter är en särskilt utsatt grupp, de har generellt ett sämre hälsotillstånd än genomsnittsbefolkningen. Vi har klienter som skulle kunna drabbas av allvarliga symtom om de smittades. Klienterna kan inte heller själva vidta åtgärder för att skydda sig mot smittorisker. Den höga beläggningen gör att fler intagna än normalt vistas på en begränsad yta och lättare kan utsättas för smitta.

Författare: Katarina Kallings

Källor:

Kriminalvårdens hemsida  (läst 2020-03-25)

Läkarens 1:a kvartalsrapport 1866, A001 KVA Gävles arkiv F11:2, Sveriges Fängelsemuseum.

Svenskt Porträttgalleri XIII. Läkarkåren (biografier af A. Levertin)

Vård o Vakt 15 okt 1918. A002, Sveriges Fängelsemuseums arkiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s