Att omskriva berättelsen om en rotkorg

Från en symbol för förtryck av religiösa fritänkare, till förtryck och tvångsförflyttning av samer.

Då jag hösten 2000 engagerade mig i räddandet av det dåvarande amatörhistoriska fängelsemuseet från nedläggning, kom en dag en man cyklandes till museet med en Domuskasse fastspänd på pakethållaren. I kassen låg en rotkorg som han hade fått ärva av en släktning. Han undrade om den möjligen kunde vara intressant för oss. Den muntliga traderingen sade att den någon gång under 1800-talets andra hälft hade skänkts av direktören på cellfängelset till en högt uppsatt frimurare i Gävle.

Rotkorgen sades också vara tillverkad av en livstidsdömd fånge. En expert som anlitats hade, utifrån utseendet på dess beslag, tidsbestämt den till runt sekelskiftet 1700. Vem kunde ha ägt rotkorgen och varför hade den ansetts vara värd att bevara i alla dessa år? Så värdefull att till och med en frimurare sen köpte den? Vi kom direkt att tänka på pietisten Peter Shaefer från Åbo, som för sitt avfall från den rätta tron dömdes till döden 1709, eller ”livsdömd” som uttrycket då var. Detta lindrades dock senare till livstids fängelse. Men när ryssen närmade sig den finska gränsen 1713, valde domstolen – av rädsla för att han skulle släppas fri – att flytta honom till slottshäktet i Gävle. Väl på plats här, lät man åren gå och möjligen hoppades man att han skulle dö av sig självt, då han fortsatte att sprida sina ”irrläror”. Så skedde, men det tog hela 16 år innan han drog sina sista andetag inne i ett av häktets arrestrum.

Under sina år i slottshäktet hade Schaefer fått bra kontakt med landshövding Hugo Hamilton d.ä och dennes efterträdare Magnus Palmqvist, vilka båda ömmade för denna inlåsta udda fågel. De lät hans häktesdörr stundtals stå olåst både dag som natt, och Shaefer kunde därför röra sig relativt fritt i staden. Vår tolkning blev därför att rotkorgen tillverkats av Shaefer och sen givits som gåva till någon av dem. Samt att när denne slutade sitt uppdrag lät rotkorgen bli kvar på slottet och dess landskansli, som ansvarade för alla arrestanter på slottshäktet. En annan möjlig tolkning var att rotkorgen användes av Schaefer själv till allehanda förnödenheter ända fram till sin död, då en dödsbouppteckning upplyser om att det bland hans kvarlåtenskap fanns bl.a. ostar, fårkött, havregryn och smör. Slutligen kan så rotkorgen på något vis ha hamnat på det nya cellfängelset efter dess öppnande år 1847.

När vi hade räddat Fängelsemuseet från nedläggning och när finansieringen för en ny basutställning var tryggad i slottshäktet 2004, fick vi åter kontakt med rotkorgens ägare som lät oss köpa den. Den kunde därmed återbördas till sin ursprungliga plats i slottshäktet och denna historia om rotkorgen har med sina reservationer berättats av oss allt sedan dess. 

Rotkorgen som en symbol för religiöst förtryck av oliktänkare i en monter i slottshäktet, åren 2005-2020.

Men dessa tolkningar kom helt att förändras 2015, då vi medverkade i radioprogrammet ”Så fördrevs samerna från Mellansverige”. På plats i slottshäktet där programmet spelades in, medverkade Gunilla Larsson, Fil.dr i arkeologi vid Cemfor, Uppsala universitet och expert på samisk historia. Hon menade att rotkorgen var ett typiskt samiskt hantverk. Detta uppdagade en historia som vi tidigare varit dåligt orienterade i. Det hon berättade och våra egna gjorda efterforskningar har fått oss att nu placera rotkorgen i ett helt nytt sammanhang.

1729, samma år som Peter Shaefer dör, greps tretton samer ur släkten Hindersson när de slagit läger med sina renar någonstans i Gästrikland. Möjligen kan det ha varit vid Rödmossa i Valbo, där de ofta passerade. De fördes hit till Slottshäktet i väntan på deportering till Jämtland – där man ansåg att de hörde hemma. Detta trots att de inte ens talade samma språk som skogssamerna högre upp i landet.

Samer har levt i Mellansverige under många århundraden. De var inte bofasta och rörde sig över stora områden med sina renar. De försörjde sig också på jakt och hantverk som de sålde till bondebefolkningen.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 12 – Om Lapparnas jaktfärder. – Utgivningsår 1555.

Men myndigheterna ville inte ha några samer här, då de inte var bofasta och därför inte betalade någon skatt. De hade dessutom en helt annan religion, som de förbjöds att utöva. Både kungar och landshövdingar krävde därför att samerna skulle tvångsförvisas till lappmarken. Samerna, liksom bönderna protesterade, då de var i stort behov av samernas tjänster och hantverksskicklighet.

Under den flera månader långa tid som samerna satt här i Slottshäktet i väntan på beslut om deportering, sysselsatte de sig med all säkerhet med allehanda tillverkning av slöjdprodukter. Rotkorgen är ett klassiskt samehantverk, där tunna rottrådar skickligt har bearbetats och vävts samman till en korg för förvaring av mat och andra förnödenheter. Kan Peter Schaefer ha köpt eller fått rotkorgen som gåva av samerna?

En av rötter tillverkad ostkorg. Ett annat exempel på samiskt hantverk. Digitalt museum.

Det är okänt om de fängslade samerna sändes till Jämtland. Några samer fick ändå stanna kvar, men bara så länge de fortsatte att sälja sina tjänster till bondebefolkningen.

Så uppstod ett system med så kallade ”sockenlappar” där en eller flera samer fick rätt att uppehålla sig i en socken. De förbjöds att jaga och blev skrivna i en socken, som de heller inte fick lämna utan en ansökan om respass. Många av samerna tvingades därmed att sluta med sin rennäring och istället förtjäna sitt uppehälle med att sälja tjänster till majoritetsbefolkningen.

Under oktober månad 2020 inviger vi en ny monter, där rotkorgen flyttats från att vara en symbol för förtryck av religiösa fritänkare, till att istället bli en symbol för rasism, framtvingad assimilering och förtryck av samer.

Katarina Kallings

Antikvarie Samlingar och forskning,

Sveriges Fängelsemuseum

Källor i urval:

Peter Schaefer delade sin trostolkning med den mer namnkände Lars Ulstadius, som på livstid hölls inlåst på Smedjegårdsfängelset i Stockholm. Se vidare t. ex. Nathan Odenvik: Lars Ulstadius 1940. En pietismens banerförare i fångenskap för sin tro – och några av hans medkämpar och Einar Hedin: Pietisten Petter Schaefer, en fånge på Gävle slott, Personhistorisk tidskrift 1928.

Historiker Peter Ericsons blogg Southsaamihistory.

Eskil Olssons blogg om samisk historia och sockenlappsinstitutionen:

Radioprogrammet från 2015 om samerna i slottshäktet finns att lyssna på SR Play/Sameradion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s