”Låta sig brukas till skörlevnad”

-Två systrar i prostitutionens Sverige.

Det närliggande området söder om ån där Sveriges Fängelsemuseum ligger och ända upp till Brunnsgatan, är idag fullt av lägenhetshus, barer och restauranger. Men det har inte alltid sett ut så, eller varit ett till synes lugnt och trivsamt område. Vid slutet av 1800-talet kan Gävles södra delar nästintill beskrivas som ett prostitutionsstråk, där kvinnor i olika åldrar och från olika platser i Sverige verkade hamna för att ”mot betalning låta sig brukas till skörlevnad”. Här kunde du möta personer som Skräddare Lindén, eller Henrik Eklund Lindén som han egentligen hette boende på Timmermansgatan 7. Eller så kunde du stöta på Fru Bexell vems faktiska namn var Maria Kristina Olsdotter på Södra Trädgårdsgatan 15. Det här är två platser där prostituerade eller lösdrivande kvinnor brukade få uppehålla sig, dock är det ingenting som påvisar att det existerade någon form av bordellverksamhet i dessa områden.

Mellan år 1891-1895 är Skräddare Lindén bosatt på hus nummer 274, och fru Bexell på hus 292. ”Karta öfver Gefle Stad upprättad och utgiven år 1879 av C.L Almegren. På Hjalmar Ewerlöfs förlag”. Gävle kommuns interaktiva forskningskarta.

Mellan åren 1847 och 1918 blev kvinnor i Stockholm som ansågs föra ett liderligt eller sedeslöst liv registrerade av Prostitutionsbyrån, där de regelbundet var tvungna att visa upp sig för läkare i syfte om att säkerställa att de inte bar på någon könssjukdom, exempelvis den fruktade syfilisen. Eftersom det var flest män som bar på könssjukdomar ansågs det vara prostituerade kvinnor som var den största smittorisken. Ett annat stort samhällsproblem i Sverige under den här tiden, var kampen mot lösdrivare. Alltså människor som stryker omkring i landet, utan vare sig yrke eller bostad, då det under en lång tid ansågs som brottsligt att inte kunna ordentligt försörja sig. År 1885 skedde dock en förändring i och med att lösdrivarlagen ändrades så att det inte längre ansågs som straffbart, utan personen kunde nu bli skickad till ett av Sveriges många tvångsarbetsanstalter där de under en period fick bo och arbeta, vilket inte sågs som ett straff utan mer som rehabilitering.

Besiktningsbok över prostituerade år 1886.
Överståthållarämbetet för polisärenden, prostitutionsavdelningen. Stockholms stadsarkiv.

Det är mot bakgrund av detta, som vi kommer följa systrarna Karlsson från Utvalnäs i Gävle. Strandfiskaren Karl Erik Carlsson och dennes hustru Sara Christina Nordberg fick tillsammans sex barn, varav två av dessa är vad detta blogginlägg kommer berätta om. Systrarna Anna Wilhelmina född 30/3 1865 och Alma Margareta född 30/6 1867.

Anna Wilhelmina Karlsson, Stockholmspolisens signalementsfotografier 1869–1920
Alma Margareta Karlsson, Stockholmspolisens signalementsfotografier 1869–1920.

Vad dessa flickors erfarenheter och uppväxt kan ha varit, kommer nog aldrig att kunna berättas i detaljerad form på grund av bristfälligt material, ofta brukar det i häktade personers förhörsprotokoll finnas en kort sammanfattning av deras liv och rörelsemönster. Men i dessa kvinnors förhör med just Gävlepolisen har ingen bakgrund till deras liv angivits.

Anna Wilhelmina är den som främst gör sig känd som prostituerad, medan hennes syster Alma Margareta gör sig mer känd som en tjuv och bedragerska. Anledningen till att de väljer Stockholm som hemort är inte heller riktigt klarlagt, det var en mer anonymiserande stad då och både Gävle och Uppsala var två framstående städer under den här tiden. Men Stockholm var på väg att förvandlas till en modern stad, med starkt framtids tänk. Det är i just denna samhällsförändring som staden blir mer levande, och en arena för en bred skara människor.

Polisunderrättelser var en serie offentliggöranden från år 1878 och framåt som två eller tre gånger varje vecka publicerade protokoll och fakta om brottslingar, brott, domar och frigivningar i Sverige, som sedan skickades till landets polismyndigheter, häkten, domstolar och fängelser. I slutet av året sammanfördes all information till ett stort verk om det gångna året. Anna Wilhelmina är med i dessa underrättelser 27 gånger under perioden 1885–1920. År 1885 blir hon varnad för första gången på grund av lösdriveri av Poliskommissarie Lindgren i Stockholm. I underrättelsen kallas hon enbart för lösaktig. Första gången hennes syster blir nämnd i Polisunderrättelser är året 1887 då hon för brottet lösdriveri döms till 3 månaders tvångsarbete på Centralfängelset på Norrmalm. Detta blir ett återupprepande mönster från systrarna Karlsson, som genom åren åker in och ut från olika tvångsarbetsanstalter. Norrköping, Landskrona, Norrmalm, Gävle Länscellfängelse och Stockholms Länscellfängelse är alla platser som haft någon av systrarna för straff- eller tvångsarbete. Under åren 1894 och 1895 satt till och med de två systrarna på Norrmalms tvångsarbetsanstalt tillsammans.

Länscellfängelset på Norrmalm och Engelska kyrkan från Norra Bantorget.
Foto från 1895. Okänd fotograf. Stockholms stadsmuseum.

Systrarna var inga främlingar för myndigheter såsom Kunglig Majestäts befallningshavare i Gävle eller Överståthållarämbetet i Stockholm, då de gång på gång blir dömda för lösdriveri, bedrägeri och prostitution. Även stadsfiskal Lars Stendahl i Stockholm gav dessa flickor varningar ett dussin gånger, men ändå lyckades inte dessa intagningar eller varningar skrämma systrarna eller få dem att överge deras ”oordentliga och sedeslösa levnadssätt”. Anledningen varför är svår att utläsa med det material som finns tillhands, det sociala skyddsnät som finns idag existerade inte i samma utsträckning under systrarna Karlssons tid. Fanns det ens någon chans att förbättra deras liv, och få bort dem från det osäkra livet på gatorna? Hamnade de i dåligt sällskap eller omhändertagande som unga? Eller var det så att denna livsstil gav mer avkastning och personlig frihet? För vid läsning av förhörsprotokoll angående andra kvinnor i likartade situationer verkar många av de unga kvinnorna välja denna väg även fast det fanns löften om arbeten och de är välkomna att fortfarande bo i deras föräldrahem. En sorglig aspekt av detta levnadssätt, som de flesta av kvinnorna drabbades av och fick problem med var alkohol. Det var ett stort problem i hela Sverige, men samhällets olycksbarn drabbades så klart hårdast av detta. Många kvinnor blev tvungna att börja sälja sina kroppar för pengar, och alkoholen blev ett sätt att dämpa den psykiska och fysiska smärta som måste uppstått eftersom övergrepp mot dessa kvinnor även var vanligt. Sedan var även ölstugor en plats där många kvinnor försökte locka till sig kunder, så det finns många anledningar till att de prostituerade kvinnorna hamnade i olika former av missbruk.

Detta levnadssätt fortsatte systrarna med genom åren, de åkte in och ut från anstalter som i vissa perioder sträckte sig till 1 år och 4 månader. Ibland bodde de i samma stad, ibland satt de på anstalt tillsammans, men ändå har de gjort sig kända hos polisen för två olika brott. Anna Wilhelmina är klassad som lösaktig och att hon ofta drar ihop stora samlingar av män för att ”utannonsera sig själv”. Alma Margareta beskrivs oftast kortfattat som tjuv och bedragerska, även fast det är klarlagt att även hon var involverad i prostitution. Men i Polisunderrättelser för år 1893 ges det en liten inblick i hennes liv och rörelsemönster:


Ogifta Alma Margareta Karlsson, född den 30/6 67, blefvo d. 16/6 häktade i Stockholm, Svensson såsom misstänkt för stöld samt ogifta Karlsson för lösdriveri och såsom misstänkt för delaktighet i af Svensson begången stöld. Båda hafva under senare tiden i sällskap farit omkring i landsorten, der de lära af flera personer, genom fingerade annonsupptagningar, tillnarrat sig penningar. (PU 1893, sid 1660)

Anders Gustaf Svensson, som häktas samtidigt med Alma Margareta Karlsson.
Stockholmspolisens signalementsfotografier 1869–1920.

Att tillhöra prostitutionen eller att klassas som lösdrivare under den här tiden, innebar alltså ett liv kantat av osäkerhet, våld, missbruk och kriminalitet. Det var genom detta liv, och den dåtida synen på sexualitet och den kvinnliga kroppen som Alma Margareta fick betala det slutgiltiga priset. Hon blir inlagd på Serafimerlasarettet i Stockholm, där hon går bort den 12 februari 1896. I dödboken för det året angivs fosforförgiftning som dödsorsak. Hundratals kvinnor under 1800-talet dog varje år till följd av denna typ av förgiftning, vilken främst användes till fosterfördrivning. Genom att skrapa av tändsatsen från fosfortändstickor och blanda ut den med dryck, så var det ett enkelt sätt att göra abort på. Men detta var extremt farligt, och innebar nästintill en säker död för modern också. Alma Margareta måste ha blivit gravid under den här tiden, om det var genom samtycke, prostitution eller övergrepp går inte att finna. Även hennes anledning till att göra abort kommer nog aldrig klargöras, men vad vi vet så måste hon ha varit fattig utan några som helst medel till att försörja ett barn, eller sig själv för den delen. Möjligheten till abort under den här tiden var beroende på vilken klass du tillhörde, de som hade bättre ställt kunde få mer säker hjälp av illegala abortörer, medan kvinnor som Alma Margareta fick ta tag i ”problemet” själv, vilket slutade med hennes död.

Sjuksal på Serafimerns medicinklinik. Teckning utförd av Selma Ljungberg i Svea 1894. Foto Nyblin 1951. Stockholms stadsmuseum.

Anna Wilhelminas liv förblev det samma efter hennes systers död. Mellan 1897 till 1919 är det bara fyra år som Anna Wilhelmina Karlsson inte blir dömd till tvångsarbete eller varnad för lösdriveri eller skörlevnad. År 1920 blir första året på länge hon i döms, och hennes gamla liv verkar ha förändrats då hon inte nämns i Polisunderrättelser åren framöver. Det sista vi ser av Anna Wilhelmina är att hon år 1930 jobbar som hembiträde i Stockholm, där hon även dog av magsäckscancer, 65 år gammal.

  Anna Wilhelmina Karlsson. Dödbok FII:14 Sankt Eriks sjukhus. Ancestry.com

Dessa två systrar från Gävle har bara gett en inblick i livet för Sveriges prostituerade i 1800-talets slut och har sannerligen gett en dyster och tragisk bild av dessa kvinnors levnadsöden. Vad gjorde så att dessa systrar hamnade inom prostitutionen? Hur såg relationen ut med de övriga syskonen? Deras föräldrar levde båda två samtidigt som Alma Margareta, visste de ens om att deras dotter låg döende i Stockholm? Det här är ett ämne som är relativt orört, speciellt på lokala nivåer, därför har denna undersökning varit särskilt intressant då dessa systrar, men även alla andra kvinnor jag funnit ifrån hela Sverige, fallit i glömska fastän de besitter på fantastiska berättelser om livet för samhällets olycksbarn och bidrar till en fascinerade diskussion kring kopplingen till vår samtid. Dessa kvinnor som från deras tid, samt nutida ögon blivit betraktade som enbart smittbärare, horor, samhällsproblem och visats upp i avhumaniserade sammanhang. Det är dags att återge dessa kvinnors berättelser och levnadsöden, låta de bevittnas som mänskliga varelser igen.

Anton Nilsson, fil. kand Historia,

som gör yrkespraktik på Sveriges Fängelsemuseum.

Översta fotot: Registrerade kvinnor i kö för besiktning ”Rue des Moulin”, målning av Toulouse Lautrec 1894 och Besiktningsbok över prostituerade år 1886.
Överståthållarämbetet för polisärenden, prostitutionsavdelningen. Stockholms stadsarkiv.

Tips:

Dahlgren, Eva F., Fallna kvinnor: När samhällets bottensats skulle lära sig veta hut, (Forum: Stockholm). 2013.

Mänskliga rättigheter för de som säljer sex. [Hämtat 2021-05-31].

Svanström, Yvonne. Offentliga kvinnor: Prostitution i Sverige 1812–1918, (Ordfront: Stockholm), 2006.

Referenser:

Gävle Heliga Trefaldighets Kyrkoarkiv AI:18g. Husförhörslängd 1871–1875. 4 kvarteret.

Gävle Heliga Trefaldighets Kyrkoarkiv AI:23b. Husförhörslängd 1891–1895. 1. kvarteret. (1:a avd. västra delen).

Gävle Kommunarkiv. Krim AIII: 6-10. Förhörsprotokoll. Lösdriveri. Varnade & häktade i Gävle 1896–1900.

Hedvig Eleonora Kyrkoarkiv FI/16, Död- och begravningsböcker 1895–1897.

Lennartsson, Rebecka., Malaria Urbana: Om Byråflickan Anna Johannesdotter och prostitutionen i Stockholm kring 1900. (Symposion: Stockholm/Stehag). 2001.

Polisunderrättelser: Under inseende af Stockholms Polisstyrelse utgifna för Rikets Polismyndigheter. 1885-87, 1889, 1891-98, 1900, 1902-13, 1916-20. Arkiv Digital eller för i urval för Stockholms stad.

Stockholms stad, Stockholmspolisens signalementfotografier Alma Margareta Karlsson, Stadsarkivet. [Hämtad 2021-05-31].

Stockholms stad, Stockholmspolisens signalementfotografier Anders Gustaf Svensson, Stadsarkivet. [Hämtad 2021-05-31].

Äta tändstickor och spruta in tvål – om illegala aborter. RFSL (28 januari 2018). [Hämtad 2021-05-31].

En kommentar på “”Låta sig brukas till skörlevnad”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s