Brukar ni använda er av kraftuttryck som ”tusan också”, ”sjuhelvete” eller ”djävlar i helvete”? Eller säger ni ibland att någon eller något kan fara åt helvetet? Då har ni lite språkbruk från 1600-tal i er. Idag känns dessa svordomar ganska oförargliga och det värsta som kan hända är att man kan bli tvingad av ett barn att lägga en peng i svordomsburken. Annat var det för 350 år sedan, vilket Båtsman Lars Olofsson från Lingbo fick erfara. På 1600-talet var rädslan för Gud stor och väcktes Guds vrede fanns risken att hela samhället skulle drabbas av hans hämnd, precis som i gamla testamentet. Därför var den världsliga makten tvungen att gripa in och utdöma hårda straff när någon hade smädat Gud eller kyrkans riter.
I tingsrätten den 14 februari 1662 anklagades Lars för att ”överdådeligen skulle hava förtalt sig emot det högvärdiga sakramentet”. Kyrkoherde Bruzelius började med att berätta att det hela uppenbarat sig för honom när han fick besök av änkan Märit sommaren innan, efter att det lysts för Lars och hans trolovade i kyrkan. Änkan Märit hade för kyrkoherden beskrivit hur Lars kommit till sockenstugan med två andra båtsmän om aftonen annandag påsk 1661. Full och rusdrucken hade han börjat ”swäria, bannas och illa låta”, på grund av att bondedrängarna hade lett åt honom när han blev examinerad av prästen under långfredagen. När hustru Karin förmanat honom att låta väl och påminna sig om att han varit till hennes nattvard dagen innan och att kyrkoherden kunde få veta, så hade han svarat henne att han gav henne, prästen och sakramentet ”sju tusende diefflar”.
I protokollet har det lagts till ett ”Gudh beware oss” före den nedskrivna svordomen, för att beskydda sig från hädelsen. Att åkalla sjutusen djävlar var farligt, även som citat i skrift.
Samma skärtorsdag hade Lars även gästat Olof Persson. Även då hade han varit drucken, svurit och låtit illa, och dessutom hävt ett bord över ända. Olof Perssons mor hade förmanat Lars att sluta med sitt härjeri och påmint honom om att han som alla andra skulle ta nattvarden under påsken. Då hade han svarat henne att han gav både henne och sakramentet ”Sju tusende diefflar i helwetis”.
I protokollet lades det även här till ett ”Gudh beware oss” före den nedskrivna svordomen.
Lars gavs möjlighet att svara på denna grova anklagelse i tingsrätten, men svaret blev att han inte kunde minnas då han varit i för stort fylleri. Trots detta dömde tingsrätten honom till döden. Alla dödsdomar skulle granskas av hovrätten innan de fick verkställas och i väntan på svar från Svea hovrätt satt Lars inlåst i länets slottsarrest i Gävle. Svea hovrätt ändrade dödsdomen och beslutade att istället ”bödelen ett stycke av hans tungo, androm till åtvarning, skära skulle”. Om Lars reagerade med fasa eller lättnad när han fick Svea hovrätts slutgiltiga dom uppläst för sig, kommer vi aldrig att få veta.
Men än var det inte över. Lars kan inte ha varit en omtyckt person i sin egen hembygd, för i väntan på straffet så trädde en person fram med en ny anklagelse. Den 14 april 1662 samlades man för ett nytt extraordinarie ting. Olof Jansson i Lingbo vittnade nu att hans piga 6 år tidigare bekänt för honom att hon kommit på Lars när han begått tidelag med sin faders ko. När Lars blev tillfrågad om gärningen, så erkände han. Ännu en gång dömdes han till döden, med tillägget att han skulle brännas på bål efter halshuggningen. Denna gång ändrade inte Svea hovrätt domen.
Landshövdingen Johan Oxenstierna som bodde på slottet ”Gefleborg”, granne med länets slottsarrest där Lars Olofsson satt inlåst, var den som skulle se till att bestraffningen utfördes korrekt. Då domarna var två så blev han osäker och skrev till Svea hovrätt för att få en förklaring. Svaret blev att först skulle tungan skäras av och därefter skulle Lars Olofsson halshuggas och brännas på bål. I slutet av dokumentet står det att domen utfördes enligt riktlinjer vid Gefleborg.
Författare: Desireé Kjellberg, museichef
Källor:
Arkiv digital: Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Gävleborgs län (X) EXIe:3143 (1660-1662) b2280/s212-214
Mörner Sterner, Maria. (2020). Guds lag och reformationens teologi – Kyrkohistoriskt perspektiv på gammaltestamentliga straffbud i Appendix till Kristofers landslag år 1608. Kandidatuppsats i teologi. Umeå universitet. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1473542/FULLTEXT01.pdf [2022-10-17]
Översta fotografiet: https://digitaltmuseum.se/021017293153/skog-lingbo-11-12-1957
Brottstycken 