Jiu-Jitsu i fångvårdens tjänst

Att arbeta med personer som är dömda för brott är ett svårt arbete. Fångvårdare behöver värna om den intagnes rättigheter samtidigt som ett centralt bekymmer är den egna säkerheten. Denna balanserings akt är oerhört komplicerad eftersom det är enkelt att, i en akt av hårdhänthet, behandla intagna fångar utan sympati för deras omständigheter eller att riskera personlig skada då man arbetar med fångar dömda för brott, i vissa fall våldsamma. Läget för hundra år sedan var mer farlig för den personliga säkerheten än dagens kriminalvård, men hade inte lika stor tyngd på behandlingen av intagna. Riskerna för den personliga säkerheten beskrivs utmärkt i 1922 december upplaga av Sveriges fångvårdsmannaförbunds tidskrift Vård och Vakt:

 Alla, som ha någon praktisk erfarenhet i fångvårdstjänsten veta, vilka kritiska situationer fångvårdsmannen stundom kan försättas uti, Den dagliga vistelsen bland brottslingar, som det åligger honom att noggrannt bevaka, […] Låt oss blott tänka på de många fångtransporter, å järnväg eller med landsvägsskjuts, där överfall och mer eller mindre lyckade rymningar icke så sällan förekomma.

Att intagna som varit frihetsberövade blir rymningsbenägna är förståeligt. Att undvika den klaustrofobiska cellskräcken blir dominerande i tankarna när friheten verkar så nära. Det är i sådana situationer, där desperationen är hög, som risken för fångvårdaren är som störst. Artikeln i Vård och Vakt nämner att i dessa lägen är det endast fångvårdarens egna styrka, vighet och list som kan hjälpa dem och att det är i det ändamålet som träning i självförsvar bör vara en prioritet. Det artikeln i Vård och Vakt fortsätter med att argumentera är att i stressande situationer bör kunskap i Jiu-Jitsu vara användbart, då genom några “enkla knep, varigenom med små rörelser stora verkningar kunna åstadkommas”. Det som bör noteras är att artikeln argumenterar för att detta ska införas som en del av deras fångvårdarutbildning, men vid tillfället görs det för fångvårdarnas egna penning. 

Det är enkelt att förstå artikelns mål, att känna sig säker och bekväm på sin arbetsplats är centralt för de flesta personer. Länge har diskussioner förts om säkerhet och tillfredsställelse på arbetsplatsen, men varför är det just Jiu-Jitsu som artikelns insändare argumenterar för? 

Jiu-Jitsu blev först uppmärksammad i Sverige i samband med det rysk-japanska kriget 1904. I och med den svenska ärkefienden Rysslands nederlag växte intresset av Japan kraftigt i Sverige. Jiu-Jitsu benämndes i svenska dagstidningar som en effektiv självförsvarsteknik, men den fastnade i folkminnet i stor form som en typ av fysisk träning. Annorlunda kom det att bli för de i uniformerade karriärer. Detta berodde till största del på en man, Viking Cronholm. Han var en sjukgymnast, boxare och idrottsman som ägnade sitt vuxna liv till att sprida och utbilda folk om Jiu-Jitsu. Cronholm stötte på Jiu-Jitsu i Kapstaden i Sydafrika under de första åren på 1900-talet, där han hade öppnat ett institut för sjukgymnastik. Där lärde han sig Jiu-Jitsuns grunder av en engelsk officer. Cronholm skulle senare återvända till Sverige, då han 1908 började ge kurser i självförsvar i Stockholm. Han fortsatte med det ända fram till slutet av 1940-talet, då han var runt 75 år gammal. Hans livsverk fortgår idag med organisationer som Svenska Ju-jutsuförbundet, och man ska inte underskatta det inflytande han haft ända sedan början av hans karriär. Artikeln i Vård och Vakt från 1922 visar på detta, men det är inte den enda gången som Jiu-Jitsu tas upp i tidningen. 

Nedan kan man se en demonstration av Jiu-Jitsu tekniker av Cronholm, filmad 1919:

Jiujitsu: Viking Cronholm visar olika grepp 1919 

År 1931 nämns Jiu-Jitsu igen i föreningstidningen Vård och Vakt. Från Långholmens fångvårdsanstalt får vi höra, februari 1931, att under månaden har jordstötar kunnat kännas i området. Artikelns författare försäkrar läsaren att det inte beror på något geologiskt fenomen eller dåligt planerade sprängskott, utan det är konstaplarna på anstalten som börjat att träna Jiu-Jitsu. Femtio av vaktkonstaplarna anmälde sig till att genomgå en kurs av “ den oförbrännelige direktör Viking Cronholm”. De pratas om hur munter stämningen är på kursen; “Det har instruerats, arbetats och svettats, allt med liv och lust och glatt humör”. Cronholm beskrivs som att vara en karismatisk och skicklig lärare som “har en förmåga att rycka folk med sig”. Detta är ju, som konstateras i artikeln, inte endast med grepp om en arm eller ett ben, utan det är även intresset som grips. Artikeln fortsätter med att tacka de som möjliggjorde kurserna och vi ser här en skillnad från artikeln 1922. Kurserna som anordnades var bekostade av Kungliga Fångvårdsstyrelsen, det antyder att kunskapen som anammades redan 1922 gjorde ett så pass stort intryck på fångvårdarnas verksamhet att fångvårdsstyrelsen ansåg det värt att satsa på vidare kunskap inom självförsvar. Enligt artikelns författare hoppas de att Jiu-Jitsu även ska införas som läroämne på fångvårdsskolan. 

Foto: Vaktkonstaplar på Centralfängelset på Långholmen, Sveriges Fängelsemuseums arkiv.

Foto: Viking Cronholm – Svenska Ju-Jutsuförbundet

Kurser av Cronholm var det heller inte enbart konstaplarna på Långholmen som tog del av. Redan i nästa nummer av Vård och Vakt, mars 1931, får vi höra om en annan grupp som fått undervisning. Från Växjö centralfängelse få vi höra att att det pågår kurser i Jiu-Jitsu. Anledningen till att dessa kurser inte varit lika uppenbara som på de Långholmen är att inga jordstötar har känts i området. Artikelns författare menar att det beror på att de som tränar är av “det svaga könet” och de är inga “tungviktare”. Författaren tackar Cronholm, som ursprungligen var där för att undervisa Kronobergs regemente, att han tog sig tid att engagera sig för vaktfruarna på Växjö centralfängelse. Nu anser de sig vara mer rustade för situationer i tjänst och att kunna rå på bråkiga individer. Vid denna tid var Växjö ett fängelse för dömda kvinnor, så det så det var endast kvinnor som översåg de intagna på fängelset. Att Cronholm engagerade sig för att utbilda kvinnor kan vara intressant om man har i åtanke periodens syn på mäns och kvinnors roller i samhället. Men Cronholm var en föregångsman och lärde gärna kvinnor tekniker i självförsvar, till exempel var hans fru Ester också med och medverkade i demonstrationer. Cronholm hade en favoritteknik inom Jiu-Jitsun som han uppmärksammade. Han ansåg tekniken vara särskilt lämpad att användas av kvinnor. “Kyssgreppet” som tekniken kallades var användbart i situationer där det uppkom ovälkomna uppvaktningar. Greppet är även kallat Tate-Hishigi på japanska eller livtag framifrån under armarna på svenska,  illustrerat nedan.

Tate-Hishigi, foto: Judo Info

Detta var hur synen på självförsvar såg ut inom kriminalvården för ungefär hundra år sedan. I dagens kriminalvård hamnar självförsvar under samlingsbegreppet konflikthantering. Konflikthantering innefattar inte bara självförsvar utan även klienthantering och deeskaleringstaktiker. Självskydd eller nödvärn som det kallas är en obligatorisk del av undervisningen av en kriminalvårdare. Varje person som arbetar nära klienterna är förpliktade att undergå träning i nödvärn och konflikthantering ett antal timmar varje år. Under dessa timmar går man igenom både praktisk och teoretisk kunskap. I larmsituationer där en kriminalvårdares personliga säkerhet är hotad är det oftast slag och sparkar som ligger i fokus, till skillnad från Jiu-Jitsu som fokuserar på kast och grepp. Det är i klienthanteringssituationer som grepp blir fokus för kriminalvårdare och det är för att se till att inte klienten skadar sig själv eller en vårdare. Allt detta utgår från vad som kallas proportionalitetsprincipen, vilket är till för att minimera potentiell skada för både parterna. Kriminalvårdare följer även proportionalitetsprincipen för att vårdarens handlingarna ska ligga inom de laga befogenheter som de tillgivits. 

Att arbeta med de som begått brott är ett svårt arbete. Kriminalvården tar självförsvar på mycket stort allvar, inte bara för deras anställdas egna säkerhet utan även för de intagnas. Att enkelt och säkert kunna neutralisera ett hot utan att skada tillkommer någon är största anledningen att Jiu-Jitsu kom som ett yrväder till Sverige i början av 1900-talet. Det blev ett skifte i tiden, där perspektivet på kriminalvård förändrades. Det gick från att se fängelset som en plats för straff och uppfostran till en plats för rehabilitering. Jiu-Jitsun blev ett av verktygen för att enklare kunna navigera i denna balanseringsakt.

Daniel Nilsson Ahlström, Praktikant från Masterprogrammet i ABM, Uppsala universitet.

Källor

Assar. 1922. Jiu-Jitsu i Fångvårdens tjänst. Vård och Vakt. December. Sveriges fängelsemuseums arkiv.

A. L.-gn. 1931. Jiu-Jitsu. Vård och Vakt. Mars. Sveriges fängelsemuseums arkiv.

Hassborn. 1931. Jiu-Jitsu. Vård och Vakt. Februari. Sveriges fängelsemuseums arkiv.

Kriminalvården. 2017-05-09. Självskyddsträning.

Kriminalvården. 2021-09-08. Nya kriminalvårdare gör sig redo.

Malmstedt, Jan. Svenska Ju-Jutsuförbundet. 2022. Ju-Jutsuns historia.

Miriam. Kriminalvården. 2018-04-09. Nybliven instruktör.

Wikipedia. Viking Cronholm, 2006.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s