Denna berättelse, av vår gästbloggare Gunnar Berglund från Mora, handlar om två olika men ändå sammankopplade åtal i mitten av 1700-talet. Det ena åtalet utförs vid Orsa Häradsrätt åren 1748–1749 och gäller tidelag. Åtalad är den 18-åriga drängen Mikola Per Persson från Orsa socken. Det andra åtalet utförs vid Falu kämnärs- och rådhusrätt år 1749–1750 och gäller försumlighet i tjänsten. Åtalad är fångvaktmästaren Olof Tallberg i Falun.
Tidelagaren Mikola Per Persson
AVSLÖJAD
Den 14 Maj 1748 befinner sig hustru Anna Hansdotter på väg från sitt hem i Holen till sin broder Hans Hansson i Digerberg. Plötsligt får hon syn på något som gör henne både häpen och bestört. Hon har ’blifwit warse en henne då okänd karl stå bak för swantsen af en swart häst på en sten och haft sådane åtbörder, som han med bemälte häst skulle bedrifwa tidelag’.
Hon känner inte igen mannen men då han ger sig av i riktning åt Digerberg så observeras han av Olof Ersson som berättar att det var Mikola Per Persson. Då Anna Hansdotter kommer fram till sin broder i Digerberg berättar hon om sin upplevelse för sin broders hustru, Elings Lars Erssons hustru och för nyss nämnde Olof Ersson. De beslutar sig för att genast anmäla det inträffade för nämndemannen Smids Olof Jonsson i Oljonsbyn. Mikola Per Persson har strax därefter blivit fasttagen och bekänt att han bedrivit tidelag. Därefter har han blivit sänd till Falu landsfängelse i väntan på rättegång.
Foto ur Wieselgren, Sigfrid: Sveriges fängelser och fångvård, 1895.
Rättegång
Den 3 augusti 1748 befinner vi oss på Urtima tinget i Orsa häradsrätt. Mikola Per är närvarande och anklagad efter nära 3 månader i fängsligt förvar i Falu landsfängelse.
Hustru Anna Hansdotter vittnar och beskriver i detalj vad hon sett den 14 Maj. Mikola Per Persson inkallas och berättar sin historia om händelsen som mycket väl stämmer överens med Anna Hansdotters berättelse. Han erkänner att han bedrivit tidelag vid aktuellt tillfälle och berättar dessutom om ytterligare detaljer. Han tycker sig ha hört två rop, det ena från skogen och det andra liksom från marken, som sagt åt honom att bedriva tidelag. Han har då med hästen ’bedrifwit otuckt, så at han flere gånger haft sin hemliga lem uti hästen, til 5 a 6 gånger ungefär, som han tyckte sig kunna minnas, hwilcket skal påstått wid pass en half tima, men icke hade wid det tillfället någon säd flytit ifrån honom’.
Det var vanligt vid tidelagsbrott att undersöka om det rent fysiskt kunde ha gått till som det är vittnat och beskrivet eftersom djurets storlek kan vara ett hinder. Häradsrätten beslutar att låta länsmannen Anders Brosten, nämndemännen Daniel Nilsson på Digerberg och Jöns Hansson i Vångsgärde besikta den plats och den häst som Mikola Per ska haft tidelag med.
Nästkommande dag, den 4 augusti i häradsrätten, rapporterar besiktningsmännen sina iakttagelser. Vid besiktningen har man låtit Mikola Per stå på den sten som han och vittnet berättat om. Samtidigt har hästen tagits fram till stenen och det visar sig då att den gärning som Mikola Per är anklagad för rent fysiskt kan ha gått till som det är vittnat och beskrivet.
Vid besiktningen ska Mikola Per dessutom erkänt att han även tidigare haft tidelag med hästen i stallet och dessutom med 2 getter i fähuset hos sin morbroder Jon Hansson och ’syskonbarnen’ pigorna Kerstin och Margareta Jonsdotter i Viborg. I rätten erkänner nu Mikola Per även dessa tidigare tidelag och berättar utförligt hur de har gått till. Han beskriver hur han vid åtskilliga olika tillfällen ’bolat’ med sina syskonbarns getter i Viborg och att han vid fem tillfällen ’kommit till gierningens fullbordan’. Han ändrar sin berättelse flera gånger och säger sig inte minnas allt. Han berättar även att han vid 3 olika tillfällen haft tidelag med den svarta hästen i stallet och vid 2 av dessa tillfällen ’fullbordat sin onda lusta’.
Syskonbarnen Kerstin och Margareta Jonsdotter inkallas till rätten och får frågan om de sett eller misstänkt att Mikola Per bedrivit tidelag i deras fähus eller stall. Båda nekar och motsäger dessutom en del av de uppgifter som Mikola Per har lämnat. Rannsakningen avslutas med att grannar förhörs och uttalar sig at ’thenna Per Persson buro sig ibland åt, som han ej woro fullskiälad, thermedelst, at han ibland kunde gå flera dagar utan säga ett enda ord, hwilket gemenligen skedde då något ginge honom emot’. ’Eliest hade ock Härads Rätten mycken möda uppå sombliga frågor af honom få swar, och innan han en och annan rätt fattade måste de för honom upprepas och förtydas’.
Häradsrättens beslut
Genom Mikola Pers egna bekännelser, hustru Anna Hansdotters vittnesmål och platsbesiktning anser Härads Rätten att Mikola Per Perssons tidelagsbrott är styrkt.
’Fördenskull och i förmågo af X Cap: 1 § MisgBl. finner Härads Rätten, thet Per Persson för detta sitt begågne brott bör halshuggas och å båle brännas och skola kreaturen hwarmed han styggelsen bedrifwit, och i lifwet äro, äfwen dödas och brännas’.
I vanlig ordning då det gäller dödsdomar vid denna tid så ska överprovning göras av Svea Hovrätt. Den 15 September 1748 sänds en avskrift av häradsrättens protokoll till Svea Hovrätt för beslut.
Svea hovrätts beslut och ny rättegång
Den 1 oktober 1748 kommer svaret från Svea hovrätt som kräver ytterligare uppgifter i målet om Mikola Pers kristendomskunskaper och om han varit och är vid sina sinnens fulla bruk. För att inhämta dessa uppgifter inkallas vittnen vid lagtima tinget i Orsa häradsrätt som hålls den 15 december 1748. Vid detta tillfälle är Mikola Per inte närvarande utan ska befinna sig på Falu landsfängelse.
Först ut att vittna är kyrkoherden i Orsa församling Johan Gezelius. Hans underlag för bedömning av Mikola Per är de årliga husförhören som hålls i församlingen. Han berättar att Mikola Per endast två gånger tagit nattvarden. Om Mikola Pers kristendomskunskaper säger kyrkoherden att ’han wäl kunnat läsa sina Christendoms stycken utantil, men wid skriftförhören har man haft mycken swårighet ibland at få swar af honom, då han wist sig mycket dum, och i synnerhet, då man med frågorna gått något ifrån de ord, hwarmed Cathechesen saken beskrifwer’.
Mikola Pers närmaste grannar inkallas till förhör. Det är Brätt Nils Ersson, Gubb Olof Ersson, Wallborgs Anders Olsson, Gubb Olof Andersson och Gubb Erik Ersson samtliga från Viborg.
Deras vittnesmål är samstämmiga att Mikola Per verkar vara vid sitt fulla förstånd men att han ibland visat sig underlig och det redan från barndomen (han har mistat båda sina föräldrar vid 5 års ålder).
På rättens fråga hur han varit underlig svarar man att alltid varit tystlåten och att det varit svårt att få ögonkontakt med honom. På fråga om han varit ängslig under den tid som tidelagen ska ha begåtts så har man inte märkt något sådant. Andra egenskaper hos Mikola Per som framförs av vittnena är att han är ’trög’, ’jåmnig’, ’fåordig’ och ’dum’.
Häradsrätten sänder den 21 januari 1749 än en gång ett protokoll, nu med kompletterande uppgifter, till Svea Hovrätt för beslut i Mikola Pers ärende.
En avrättning med förhinder
Svea hovrätt tycks nu ha de uppgifter som behövs för att avkunna dom i målet mot Mikola Per. Beslutet tas i Svea hovrätt den 27 januari 1749 och blir enligt häradsrättens dom att halshugga och bränna Mikola Per och att döda och bränna de inblandade kreaturen.
Den 2 mars 1749 ska avrättningen verkställas i Orsa. Dagen innan en dödsfånge ska avrättas förbereds han av prästerskapet. Så även i detta fall den 1 mars 1749. (Att förbereda en brottsling inför avrättning beskrivs av Annika Sandén i boken ’Bödlar’ sid 46.) Förberedelsen består i huvudsak av att fången får nattvarden och sina synders förlåtelse för att på så sätt dö salig och slippa helvetet. Vid detta tillfälle ska dödsfången sanningsenligt erkänna sina synder. Det gör även Mikola Per, men nu ändrar han sin bekännelse från häradsrätten. I närvaro av prästerskapets företrädare skolmästaren Olof Gagnelius samt nämndemannen Johan Sernander och länsmannen Anders Brosten erkänner han nu att han även haft tidelag med fyra kor och en kviga i Orsa. Det är hans syskonbarns kor och anledningen till att han tidigare inte erkänt denna synd är att han ’blifwit drifwen af ömhet för sine syskonbarns 4 st kor och en qwiga, som han tyckt skulle wara för stor skada om de skulle mista’.
Dessa nya erkännanden från Mikola Per innebär att avrättningen nästa dag avbryts och de nya uppgifterna innebär att ett nytt urtima ting måste utlysas för att rättsligt korrekt hantera de nya uppgifterna.
Ytterligare ett urtima ting
Den 22 mars 1749 hålls urtima ting i Orsa sockenstuga mot Mikola Per Persson. Nu behandlas i huvudsak de nya erkännanden som Mikola Per lämnat dagen före sin planerade avrättning.
Mikola Per erkänner tidelag med fyra kor och en kviga som tillhör hans syskonbarn. Han kan däremot inte minnas hur många gånger och när det inträffat vilket verkar irritera rätten. På fråga om han har ytterligare några tidelag på sitt samvete så kommer ytterligare ett oväntat svar. Han påstår att han haft tidelag med två getter i Falun under en trappa till Falu fånghus där fångvaktmästaren Olof Tallberg hade sitt fähus. Det ska ha skett hösten 1748. Han erkänner även att han hela sin tid vid Falu fängelse fått röra sig fritt på stadens gator och genom arbete fått förtjäna sig lite pengar till sitt underhåll.
Några personer från Orsa som besökt Falun under den tid Mikola Per varit sänd till Falu fängelse vittnar att de sett honom lös och ledig på stadens gator och även fått besök av honom i sina kvarter. Nämndemannen Daniel Nilsson i Oljonsbyn intygar att Mikola Per besökt honom i Falun och begärt att få mat. Likaså nämndemannen Lorentz Bäck som mött Mikola Per i Falun tillsammans med en piga med vatten till fångvaktmästaren. Även bokhållaren Johan Flodin från Orsa berättar att han mött Mikola Per på Falu stads gator med en tvål och en nyckel i handen som han sagt varit till arrestanternas behov och nyckeln ska ha varit till deras dörr.
Mikola Per erkänner att vittnesmålen är korrekta och att hans ’frihet’ i Falun kommit sig av att vaktmästaren påstått att han skulle skonas från dödsstraffet av Svea hovrätt. Det förefaller som att dödsfången Mikola Per på något sätt har fått tjänst som springpojke eller vice fångvaktare vid Falu fånghus där han själv ska sitta inspärrad.
Mikola Per önskar slutligen att hans syskonbarn ska få ersättning av hans kvarlåtenskap för deras kreatur som ska avlivas. Protokoll från rannsakningen skickas den 30 mars 1749 till Svea hovrätt för beslut.
Avrättad till slut
Svea hovrätts beslut blir som väntat att Mikola Per ska halshuggas och brännas på bål ’sig sielf til wälförtient straff och androm till skräck och wanagel’. Alla de kreatur som han haft tidelag med ska även de dödas och brännas upp. Order om exekvering av straffen ges till Kronobefallningsmannen Anders Lindborg den 5 maj 1749 och avrättningen sker i Orsa den 24 maj 1749.
Foto: Alvin Det är okänt var Orsas avrättningsplats var belägen,
men det finns hypoteser om Huvudskalleplatsen i Gravberg eller vid Orsa skans.
En annan händelse i Orsa vid tiden för avrättningen
För att utföra avrättningen av Mikola Per är skarprättaren och hans folk i Orsa vid de dagar då det ska ske. Detta kan man läsa om i ett annat rättsfall i Mora Häradsrätt. Det handlar om ett mycket uppmärksammat fall av dubbelt hor mellan skolmästaren Lars Elvius i Mora och kyrkoherden Johan Gezelius hustru Katarina Harkman i Orsa. Fallet behandlas bland annat på ett urtima ting i Mora häradsrätt den 20 december 1750. Kyrkoherden Gezelius begär då i rätten att få skiljas från sin hustru på grund av misstankarna om dubbelt hor, men han har även andra skäl för sin begäran. Förutom hans hustrus för tiden ovanligt frigjorda beteende med dryckenskap, umgänge med drängar med mera har hon även ’förledit Åhr Pingst tiden, då Skarprättarens folk warit här uppå til dödsfångens Mikola Pär Pärssons afrättande, settat med dem öfwer natten på ladulogen och druckit samt rökt tobak och dansat’.
Fångvaktmästaren Olof Tallberg i Falun
Att fångvaktaren Olof Tallberg vid Falu fånghus har misskött sin bevakning av dödsfången Mikola Per Persson har man upptäckt i Falun i och med att Mikola Per gjorde sin berättelse i Orsa Häradsrätt den 22 mars 1749. Den 4 och 6 april 1749 förhörs Olof Tallberg vid Falu Kämnärsrätt (Kämnärsrättens protokoll för aktuellt år saknas). Förhören lämnas därefter till Falu Rådhusrätt för vidare utredning och dom. Här ställs fångvaktaren Olof Tallberg till svars för sin underlåtenhet att bevaka dödsfången Mikola Per Persson.
Den 12 april 1749 försöker Tallberg i Falu Rådhusrätt skjuta över skulden för Mikola Pers frigång genom att påstå att han inte fått någon order om att hålla Mikola Per i fängsel och att han trodde att tidelagsfångar numera alltid blev benådade med lindrigare straff. Hans argument lyckas inte övertyga rätten.
Den 14 mars 1750 avkunnas dom i Svea Hovrätt. I Hovrättens svar till landshövdingen i Falun anges domen för fångvaktmästaren Olof Tallberg till 14 dagars fängelse vid vatten och bröd. Rådhusrätten har även föreslagit att Tallberg ska mista sin tjänst som fångvaktmästare. Detta kan dock hovrätten icke bifalla eftersom Tallberg inte har fullmakt på någon sådan tjänst utan endast är anställd på viss tid.
Här hade vi kunnat sluta vår berättelse, men det finns ett rättsfall till som kan förklara hur Mikola Per kan ha fått sina frigångsprivilegier i Falun.
En skuldfordran i Orsa häradsrätt 1750: Fångvaktare Olof Tallberg kräver genom ombudet och landsfiskalen Johan Gestrin betalning 30 daler kopparmynt efter dödsfången Mikola Per Perssons arvingar efter förskrivning (skuldfordran) av den 6 Maj 1749. Det är möjligt att Mikola Per på detta sätt sett möjligheten att ‘ersätta’ fångvaktaren för att, trots dödsdom, få röra sig fritt på Falu stads gator och få ‘nyttja’ fångvaktarens getkreatur. Mikola Per tycks ju även ersatt Tallberg genom att till viss del sköta fångvaktare sysslan.
Gunnar Berglund
Pensionerad programmerare & domboksforskare
Källor:
Färnström, Maud: Himlens fröjd eller Helvetets fasa – Perspektiv på västsvenska kyrkomålningar från 1700-talet. Lund 2001.
Sandén, Annika: Bödlar – Liv, död och skam i svenskt 1600-tal. 2016.
Mikola Per Persson i Orsa Häradsrätt
Urtima ting 3-4 aug 1748: På en vittnesuppgift samt Mikola Pers egen bekännelse förhör och dödsdom för tidelag. http://www.arkivdigital.se/aid/show/v765273.b11380.s2074
Kopparbergs-Säters län (-Säter)/Österdalarne tingsl häradsrätt 
AI:46 (1748) Bild 11380 / sid 2074 (AID: v765273.b11380.s2074, NAD: SE/ULA/10594)
På lagtima tinget 15 dec 1748: På Svea Hovrätts begäran (till domhavanden 1 oktober och tillbaka till Svea hovrätt 21 Januari 1749) förhör med kyrkoherde och grannar angående Mikola Pers förstånd och alldagliga beteende.http://www.arkivdigital.se/aid/show/v765273.b10030.s1040
Kopparbergs-Säters län (-Säter)/Österdalarne tingsl häradsrätt AI:46 (1748) Bild 10030 / sid 1040 (AID: v765273.b10030.s1040, NAD: SE/ULA/10594)
Urtima ting 22 Mars 1749 efter utslag i Svea Hovrätt 27 Januari.
Ändrad berättelse 1 Mars om tidelag dagen innan avrättning i Orsa.
Erkännande om fler tidelag i Orsa samt ‘frigång med arbete’ och tidelag med getter tillhöriga fångvaktmästaren i Falun. Insänt Svea hovrätt 30 Mars.
http://www.arkivdigital.se/aid/show/v765274.b8270.s818 Kopparbergs-Säters län (-Säter)/Österdalarne tingsl häradsrätt AI:47 (1749) Bild 8270 / sid 818 (AID: v765274.b8270.s818, NAD: SE/ULA/10594)
1750: Fångvaktare Olof Tallberg kräver genom ombudet och landsfiskalen Johan Gestrin betalning
30 dl kmt efter dödsfången Mikola Per Perssons arvingar efter förskrivning (skuldfordran)
av den 6 Maj 1749. http://www.arkivdigital.se/aid/show/v765275.b9650.s959
Kopparbergs-Säters län (-Säter)/Österdalarne tingsl häradsrätt AI:48 (1750) Bild 9650 / sid 959 (AID: v765275.b9650.s959, NAD: SE/ULA/10594)
Urtima ting i Mora Häradsrätt 1750 ang bödelfolkets fest med kyrkoherdens hustru:
http://www.arkivdigital.se/aid/show/v765275.b10860.s1081
Kopparbergs-Säters län (-Säter)/Österdalarne tingsl häradsrätt AI:48 (1750) Bild 10860 / sid 1081 (AID: v765275.b10860.s1081, NAD: SE/ULA/10594)
Dokument i Kopparbergs läns landskanslis arkiv: Ankom 4 Mars 1749. Svar från Svea Hovrätt ang att Mikola Per varit frisläppt från Falu fängelse av Olof Tallberg och även använt hans getter för tidelag samt
Mikola Pers ändrade uppgifter om tidelag med kor i Orsa. Landskansliet Kopparberg AIIIa No 6 1747-1748
Till Befallningsman Lindborg d 5 Maj 1749: Order till Befallningsman Lindborg om exekvering av Svea Hovrätts dom. Till Svea Hovrätt d 5 Juni 1749. Meddelande från Befallningsman Lindborg att hovrättens dödsdom mot tidelagaren Mikola Per Persson har utförts den 24 Maj. Landskansliet Kopparberg AIIIa No 7 1749-1750
Fångvaktaren Olof Tallberg i Falu kämnärs- och rådhusrätt
Falu rådhusrätt A 1 49 1748-1749: Flera mål mellan början av april 1749 och den 14 mars 1750 då dom kommer från Svea Hovrätt.
Brottstycken 