Fragment från en kasserad historia

Någon gång under tidigt 1970-tal gjordes det en så kallad brandsyn på Gävlefängelset. Varje vrå och skrymsle gicks igenom, och det fanns synpunkter på både ett och annat som borde åtgärdas för att minimera skadorna vid en eventuell brand. När personalen från Brandkåren kom upp på vinden blev de nog mer än förskräckta, för där förvarades alla handlingar som producerats ända sedan slottshäktets dagar. Det var staplat från golv till tak med tjocka buntar, varvat med kasserade möbler, gamla fängsel och annan inredning. Allt måste bort, sades det!

Så personalen fick börja sortera och delar av materialet sändes till bland annat Landsarkivet i Härnösand. Men det var bara en liten bråkdel av allt det som fanns på vinden. Så lösningen på detta till synes oöverstigliga problem, blev att beställa fram sopcontainrar som ställdes upp på innergården. Allt material vräktes ut och ner från tredje våningen. Möbler, speglar och bokhyllor krossades när de landade på backen. Enorma mängder av arkivhandlingar singlade ner och spreds för vinden.

Jag ryser varje gång denna händelse kommer på tal, och jag har knappt vågat tänka på vilken värdefull historia som försvann vid detta tillfälle. Men för några år sedan fick vi på museet en bunt med gamla handlingar skänkta till oss från Paul Samuelsson som hade arbetat som styresman här på fängelset under 1960-talet. När vi tittade igenom dem uppenbarades det att dessa måste ha varit en liten del av allt som hade förvarats på vinden. Av en ren slump hade dessa följt med i hans flyttlådor när han slutade sitt arbete här.

Det han lämnade över visade sig bland annat vara gamla inventarieförteckningar från 1800-talet, fångförteckningar och listor på utbetalda arvoden, prästintyg över fångar, respass och motböcker. En riktig guldgruva för oss!

Jag sätter mig nu och bläddrar bland allt detta och hittar en handling daterad 1838 och som har rubriken ”Förteckning å på och afslagna Jern och träd Blackar vid Gefle Slotts Häckte” där fångvaktaren har nedtecknat kostnaden för smeden när denne kommit och utfört arbeten.

förteckning.jpg

Smeden var flitigt anlitad, då fångarna skulle slås i järn inför transport till tinget och slås av vid återkomst till häktet. Skulle de till kyrkan för den avslutande kyrkoplikten* var det samma procedur. När de blivit dömda till t ex ett fästningsstraff skulle de sändas vidare till någon av kronans fästningar och därmed slås i järn inför transporten.

Det går här som ett exempel att läsa att Soldaten Jonas Leijon slås i järn inför den stundande spöslitningen på Rådhustorget den 3 februari, 1838. Dagen efter ännu en gång inför transport till kyrkan för att undergå kyrkoplikten. Tre dagar senare ytterligare då han ska sändas vidare till fästning. Jag blir nyfiken på vad han har begått för brott och längden på straffet och letar upp den digitaliserade fångrullan för samma år som finns att läsa via Riksarkivet SVAR:s hemsida.

Leijon

Där går att utläsa att han för fjärde resan stöld av Norrala häradsrätt döms till ett par spö och livstid på fästning. Men detta lindras av Hovrätten till tre år, vilka han ska tillbringa på Malmö fästning. Dessvärre är fångrullorna från Malmö inte digitaliserade ännu, så jag får nöja mig med att istället undersöka fångvårdsstatistiken som säger att det satt hela 275 manliga fästningsfångar där det året.

Jonas Leijon 1837
Ur fångrullan för Jonas Leijon, Kriminalvårdsanstalten i Gävles arkiv /D III aa/3 (1834-1837)
En annan man som fångar mitt intresse är ”allmänna arbetsfången Carl Theodor Sandberg” som smeden den 2 maj ska ha tagit av en så kallad järnklädning och ersatt med en enklare träblack. Det visar sig också att smeden två månader tidigare, den 8 mars, hade reparerat järnklädningen och då också slagit på den samma på nämnda Sandberg. Det betyder att han fick sitta med den på sig under hela den tiden i slottshäktet.

reparation 1838

Jag blir naturligtvis nyfiken på att hitta honom i fångrullorna och där försöka finna orsaken till att han blev satt i järn. Efter lite letande hittar jag honom, och det visar sig att han den 8 mars 1838 har försökt att rymma ur slottshäktet och för att vara på den säkra sidan att det inte upprepades tillgrep fångvaktmästaren denna åtgärd. Han sitter häktad under rannsakning vid Ovansjö häradsrätt för stöld och har också en dom att invänta från Västerås slottsrätt.

Sandberg 1837 F0015264_00245_LI.jpg

I vårt arkiv har vi en inventarieförteckning från 1886, där det också listas vad som förvaras i det gamla slottshäktet. Det togs ju ur bruk 1847 då det nya cellfängelset öppnade, men användes som reservfängelse ända in på 1890-talet. Bland alla bojor och övrig inredning som listas, finns två järnklädningar förtecknade och det är mycket troligt att det är just dessa som användes redan på 1830-talet. Se nedan.

inventarieförteckning 1886
Inventarieförteckning från Gävleborgs länscellfängelse 1886. SvFm:s arkiv
När vi på museet fick uppdraget av Kriminalvården att skapa en historisk utställning på deras huvudkontor i Norrköping, åkte vi till Nordiska museet för att se vad de hade för föremål som skulle kunna passa att låna in. Döm om vår förvåning när vi där på en magasinshylla hittar just dessa två järnklädningar. Inte hade vi kunnat drömma om att de fanns bevarade. Så vi tog beslut om att låna in en av dem och kunde visa den i utställningen som vi döpte till ”Under lås och nyckel”.

NM.0065144A-B järnkrona från Gefle
Järnklädning från Gävle. På Nordiska museet benämnd som järnkrona. Katalogiserad som NM.0065144A-B. Foto från Digitalt museum.
140422_KV_Utstallning_37
Järnklädningen i utställningen ”Under lås och nyckel”, som visades på Kriminalvårdens huvudkontor under åren 2009-2014. Fotograf: Andreas Skogh.
Jag vill med detta blogginlägg visa att det – trots stora luckor i arkiven – går att lägga delar av ett stort historiskt pussel. Nu återstår att efterforska vad som hände sen med Leijon som sändes till Malmö fästning och Sandberg, som inväntar sin dom. Men det får anstå till ett senare inlägg – om inte någon av er läsare vill forska vidare på dem så klart!

/Katarina Kallings

*Den enskilda kyrkoplikten innebar att brottslingen i sakristian eller i kyrkan före eller efter gudstjänsten, enbart i närvaro av prästen och några utvalda församlingsmedlemmar erkände sitt brott och betygade sin ånger, innan hen återupptogs i församlingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s